Nakbablogg: Avslutning

Israels tillblivelse, och särskild fördrivningen av palestinierna, fick mycket långtgående direkta och indirekta konsekvenser. Genom Israels hårdnackade vägran att låta flyktingarna återvända dömdes regionen till krig och konflikter för överskådlig tid. De politiskt instabila arabstaterna skakades de närmsta åren av politiska mord och kupper: Kung Abdullah av Jordanien mördades 1951, kungadömet i Egypten avskaffades och Nasser tog makten, revolutioner i Syrien och Irak… Ytterligare en indirekt följd av Nakba var att många av arabvärldens judar lämnade sina ursprungsländer och  kom till Israel. I vissa fall var detta till följd av förföljelser, vilket i sådana fall är förkastligt. I andra fall kom de till Israel med israelisk uppmuntran och finansiell hjälp. Mellanöstern blev sig aldrig likt igen.

Israel har en rätt att existera som stat. Det innebär emellertid inte att man får blunda för hur staten kom till. Det är tvärtom så att världen – inte minst Israel självt – har ett behov av att se historien i vitögat och öppet utreda, debattera och bearbeta historien, och sin egen plats i den. Även mindre ärorika stunder måste upp till diskussion. Vissa israeliska akademiker, som Avi Schlaim, Benny Morris och Ilan Pappe, har länge varit inne på den linjen. Israel har försökt leva på nationella myter länge nog.

Åtminstone några saker borde det råda enighet om, vare sig man anser sig vara Israel-vän eller Palestina-vän: 

1. Israel hade aldrig kunnat utropas som judisk stat om inte den palestinska befolkningen först fördrivits från det som sedan blev Israel.

2. Fördrivningen av den palestinska befolkningen utgjorde en skandalös kränkning av deras rättigheter. Oavsett vilken ”rätt” sionisterna ansåg sig ha till landet – de har fått det av britterna, de har fått det av FN, eller de har fått det av Gud – så hade de aldrig, någonsin, rätt att så brutalt fördriva den palestinska befolkningen.

3. Nakba utgör fortfarande ett öppet, blödande sår i Mellanöstern. Det kommer aldrig att bli någon varaktig fred i regionen innan såret har helats, något så när, och börjat läka.

Nakba med sina fördrivningar och massakrer skulle fortsätta även något år efter Israels utropande. Kanske kan man säga att Nakba i en ny form fortsätter även idag – Israel tar över bit för bit av Östra Jerusalem och Västbanken medan palestinierna successivt fördrivs.

Detta avslutar Nakba-bloggen, för den här gången. Tack till er som har läst, och ett särskilt tack till er som mejlat era synpunkter och bidragit till en konstruktiv och givande dialog!

Henrik Carlborg, medlem i PGS förbundsstyrelse

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.