Passagerarbåten Foto: Kim S Aguayo
En hälsning från svenskarna ombord på Sfendoni som nu är på väg ut från Rhodos. Stämningen på båten är god och beslutsam. Vi lovar att göra vårt bästa i uppdraget att bryta blockaden, men vi behöver fortsatt stöd från er därhemma för att lyckas. Berätta om Palestina och Ship to Gaza för alla ni känner! Aashat Falastin!
Kim, Amil, Ulf och Henry
Se intervju med Henry Ascher från båten:
http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1654037
Kim S Aguayo har skickat bilder från förberedelserna i Athen.
Foto: Kim S Aguayo
Det är 11 svenskar ombord på Ship to Gaza och Freedom Flotilla. Kim S Aguayo är med som representant för Palestinagrupperna och hon är på plats i Grekland för att snart börja avfärden mot Gazas hamn. Övriga svenskar ombord är Ulf Carmesund från Broderskapsrörelsen, miljöpartisten och riksdagsledamoten Mehmet Kaplan, författaren Henning Mankell, barnläkaren Henry Ascher, Viktoria Strand, med. dr och överläkare, samt Dror Feiler, initiativtagare och språkrör för Ship to Gaza. Konstnär och musiker, ordförande Judar för Israel-Palestinsk Fred och för European Jews for a just peace, Saman Ali, styrelsemedlem och kassör i Ship to Gaza, Mattias Gardell, initiativtagare och språkrör för Ship to Gaza. Författare och professor i religionshistoria vid Uppsala Universitet, Amil Sarsour som varit drivande i Ship to Gaza-Uppsala och Edda Manga, fil. dr. i idéhistoria, föreläsare, debattör. Dessutom medföljer ett reportageteam från TV4.
Kim från PGS och Samen från Ship to Gaza framför det svensk-grekiska fartyget Sofia
I ett inte särskilt uppmärksammat pressmeddelande den 10 maj hälsar den svenska regeringen Israel välkommet in i den ekonomiska gemenskapen OECD. ”Israel har”, skriver den svenska handelsministern Ewa Björling, ”en högt utvecklad och starkt internationaliserad ekonomi och är därför en naturlig partner i OECD”. Man betonar särskilt att välkomnandet sker efter att ”en särskild granskning har gjorts av arbetsmarknads- och socialpolitiken med fokus på situationen för minoritetsgrupper”.
Den situation som den svenska regeringen alltså har granskat och godkänt är ett system där människor konsekvent bedöms och diskrimineras utifrån religiös och etnisk grund. Där icke-judar inte tillåts hyra mark, där människor inte kan gifta sig över religionsgränserna och där arabiska områden särbehandlas negativt vad gäller service och infrastruktur jämfört med judiska. Ett samhälle där människor med ”rätt” religion inbjuds att komma varifrån i världen som helst för att bosätta sig, medan flera miljoner fördrivna flyktingar inte tillåts återvända.
Det Sverige nu välkomnar är en politik som innebär ockupation och folkfördrivning, beslagtagande av mark för illegala bosättningar på Västbanken, ett system av stängsel, murar och avspärrningar, 600 militära checkpoints, speciella vägar bara för judar, etnisk rensning av den gamla staden i Jerusalem, omkring 12.000 politiska fångar varav 300 barn, avspärrning och utsvältning av befolkningen i Gaza, politiska mord och avrättningar av meningsmotståndare och olovligt innehav av kärnvapen. En provkarta av brott mot snart sagt alla FN- dokument och andra deklarationer som reglerar staters uppförande i världssamfundet.
Flera av de israeliska ledarna är efterlysta i domstolar i bland annat Storbritannien och Spanien för misstänkta krigsbrott – inte minst under offensiven i Gaza förra vintern. Men för den svenska regeringen är de alltså ”naturliga” partners som nu belönas med nya och förmånliga handelsavtal. I slutändan kommer vi att få se fler och billigare men blodsbesudlade israeliska varor på den svenska marknaden.
För en tid sedan avslöjades att den populära kolsyremaskinen ”Soda Stream”, saluförd som israelisk, i själva verket tillverkas i bosättningen Ma´ale Adumim på Västbanken. Det anses att ungefär 1/3 av alla israeliska produkter tillverkas på ockuperad mark – ingen vet säkert eftersom allt konsekvent saluförs som tillverkat i Israel. Det svenska välkomnandet till Israel innebär att ockupationen och kolonisationen av palestinsk mark i praktiken legaliseras och att folkfördrivning och apartheid – något Sverige en gång fördömde i det vita Sydafrika – åter blir rumsrent. Samtidigt fortsätter man utfrysningen och isoleringen av den demokratiskt valda palestinska ledningen.
Eftersom alla beslut i OECD måste godkännas av samtliga medlemmar, idag 31 stycken, hade den svenska regeringen med sin röst kunnat stoppa Israels inträde. Men gjorde det alltså inte. Alla organisationer och enskilda som bryr sig det minsta om demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern måste nu ställa de ansvariga för detta beslut till svars. Detta gäller förstås också människorättsaktivister i de andra OECD-länder som tagit samma eländiga beslut som det svenska. Hur tror den svenska regeringen att någon rättvis fred på detta sätt skall kunna nås i konflikten? Varför gör man så här mot det palestinska folket?
Gunnar Olofsson, Ordförande i Göteborgs Palestinagrupp
Uppföljningsresan till Libanon som genomfördes av PGS projektledare under påskveckan innebar även ett besök till staden Baalbak, som har anor från långt innan romarna började bygga templet som idag utgör den största attraktionen i staden. Här finns ett palestinskt flyktingläger som i folkmun kallas for Al Jaleel, döpt efter den del av Palestina varifrån de flest av invånarna tvingades fly under Nakban. UNRWA kallar dock lägret för Wavel camp, döpt efter den franska garnisonsbyggnad där de första flyktingarna sökte skydd 1948.
© Antonio Fernandez la Torre – Ayman Daher, en av initiativetagarna till ungdomscentret i Al Jaleel
Ali och Aymad jobbar här sedan 2007, efter att ha fått idén om att starta ett ungdomscenter i Al Jaleel baserat på de erfarenheter de haft med ett liknande projekt i Shatila under flera år. Efter en liten trög start har nu centret börjat ta form och flera olika aktiviteter har arrangerats under de senaste åren, en del med ekonomiskt stöd från PGS såsom sommaraktiviteter och anti-rök kampanjer. Centret är öppet för barn och ungdomar mellan 6-18 år och även här erbjuder man hjälp med läxläsning till elever som ligger i riskzonen för att lämna skolan, eller andra barn som behöver extra hjälp på grund av andra orsaker. Centret är litet men med en trevlig och positiv atmosfär där lärare och volontärer jobbar tillsammans med barnen.
Det sista stoppet på vår resa gick till norra Libanon och Beddawi camp, där vår partner sedan mer än 25 år tillbaka, Palestinska Röda Halvmånen, bedriver delar av sin verksamhet. Det lilla teamet som jobbar på rehabiliteringskliniken på Safad sjukhuset välkomnade oss och försåg oss med en uppdatering av projektet. PGS har just avslutat ett tvåårigt projekt som finansierats av Forum Syd och PGS egna medel, och ett nytt projekt ska just starta under ytterliggare två år framöver, fram till slutet av 2011.
© Antonio Fernandez la Torre – en av PRCS skrotade ambulanser utanför Safad sjukhuset i Beddawi
Den lilla kliniken är nu väl integrerad inom PRCS sjukhus och leds av Siham Abu Dabouse, en välorganiserad kvinna som jobbat inom projektet sedan 1996. Flödet av patienter, vuxna såväl som barn är stadigt, och kliniken är välkänd i lägret för att erbjuda kvalitet och ett mer aktivt rehabiliteringstänkande. Människor med ryggbesvär kommer för att få råd och behandling, barn med skolios har möjlighet att delta i gruppträning, och ett hemrehabiliteringsprogram för personer med akuta och komplexa skador erbjuds av Faten och Zackaria när patienterna inte kan ta sig till sjukhuset.
De senaste åren har projektet fokuserat mer på förebyggande åtgärder och att öka förståelsen bland dem som bor i lägret för personer med funktionshinder och deras rättigheter. Kvinnogruppen som erbjuder ett gympa program 3ggr i veckan är ett exempel på en förebyggande hälsoaktivitet som blivit en succé i lägret. Denna grupp har nu en väntelista vilket visar på att det finns ett behov av aktiviteter för kvinnor när det gäller fysisk träning. En annan intressant utveckling är gruppen av personer med funktionsnedsättning som har etablerats, där ett 10-tal medlemmar gått samman för att själva föra sin talan om vilka behov och rättigheter de har i samhället. PGS stödjer genom samma projekt en del av deras aktiviteter, och bland annat har man öppnat en cafeteria som fungerar dels som en samlingsplats för gruppen, men som även gett arbetstillfälle för 2 personer och där en del av vinsten går till att utöka gruppens aktiviteter.
© Antonio Fernandez la Torre – Möte med den sk ’advocacy-gruppen’ i deras café utanför sjukhuset
Trots de svårigheter och utmaningar som våra vänner och kollegor dagligen måste hantera i flyktinglägrena så fortsätter de sin kamp för att förbättra situation, för sig själva och för den övriga flyktingbefolkningen i Libanon. Det är en ständig kamp för att hitta stöd och finansiella medel för att fortsätta med projekten och servicen och hela tiden måste de övertyga internationella organisationer och bidragsgivare om situationen de lever i för att inte bli bortprioriterade eller glömda. Det är inte enbart den Libanesiska regeringen som ska ses som ansvarig för Palestiniernas situation i Libanon. Det är även vårt ansvar, Sverige, EU och övriga sk omvärlden som måste ta sitt ansvar för att se till att FN’s resolution från 1948 genomförs, och rätten till att återvända blir verklighet. PGS, som har som mål att stödja alla Palestinier i sin rätt till en egen stat och flyktingarnas rätt till återvändande, kommer att fortsätta ge sitt stöd även till flyktingarna i Libanon så och att deras situation inte glöms bort i nya fredsförhandlingar i Israel-Palestina konflikten.
Text: Charlotte Axelsson
Illustrationer: Antonio Fernandez de la Torre
Fler av Antonios illustrationer från resan finns här.
Palestinagrupperna i Sverige 