Palestinagrupperna i Sverige

LEDARE i Arena | Publicerad 2008-07-02

I år har Condoleezza Rice varit mer kritisk mot Israels politik än någon enda europeisk utrikesminister. Europa har hamnat vilse i Palestinakonflikten.

I EU pågår ett envist lobbyingarbete från en växande grupp länder för mer okritiska förbindelser med Israel. När unionens utrikesministrar möttes 16 juni enades de om en uppgradering av det associationsavtal Israel har med EU och som bland annat reglerar handelsvillkoren. Israel får därmed status av mer gynnad nation. Det är en märklig utveckling.

För bara några år sedan – under Israels terrorchocker för att knäcka den så kallade andra intifadan – var diskussionsläget det motsatta. Då hördes önskemål i en mer rimlig riktning: att frihandelsavtalet skulle frysas på grund av Israels brott mot mänskliga rättigheter.

Israels övergrepp har inte dämpats sedan dess. Gaza har förvandlats till ett klassiskt muromgärdat ghetto, utvecklat en klassisk ghettoekonomi och ett klassiskt desperat ghettomotstånd efter samma mönster inmurade människor gjort tidigare i historien. På Västbanken fortsätter de illegala bosättningarna växa och vägspärrarna ökar. För grannländerna Libanon och Syrien är Israels armé ett alltid närvarande hot.

Inget har förändrats – mer än att allt förvärrats. Ändå svänger europeiska regeringar, en efter en. Och journalisterna, även svenska, traskar efter. Minns propagandareportagen under Israels 60-årsjubileum i maj. Vad är det som händer?

I en artikel i israeliska Ha’aretz (15/6 på den engelska nätupplagan) skrev Gideon Levy att EU borde förhålla sig till Israel som till alla andra länder som önskar närmare kontakt: respektera de mänskliga rättigheterna, öppna Gaza, avveckla bosättningarna. Men i stället ”bojkottar man de ockuperade, och som om inte det räcker uppgraderar man sina relationer med ockupanterna.”

Carl Bildt har gjort långbesök på Västbanken i vår. Ett unikt besök där han träffade palestinier men nobbade ordentliga samtal med ockupationsmaktens regering. Men vad säger han om den europeiska kantringen? Carl Bildt är tystare än historiens tystaste svenskdiplomati. Och vad säger oppositionen? Inget.

Den antipalestinska politiken kan antagligen bara förklaras med den islamofobi och rasism som är konsekvensen av USA:s så kallade krig mot terrorismen, med européers skräck för araber.

Så här avslutade Levy: ”En villkorslös uppgradering av relationerna är ett pris Israel nu får för bosättningar, en medalj för belägringar, inringningar och svält. Är det så Europa vill se sig själv?”

Per Wirtén
Redaktionsmedlem Dagens Arena

ISM-Kordinatör skriver resedagbok från sin tid i Palestina. Det här är hans senaste dagboksinlägg.

Hebron, Jerusalem (Östra), Palestina

Medan taxibussen fastnar i ännu en kö till en checkpoint passar jag på att skriva om mina senaste upplevelser. Inuti och runtom Hebron lever människor sina liv trots en konstant militär belägring. Hebron är en relativt stor palestinsk stad på Västbanken. Efter att Västbanken ockuperades 1967 har bosättningarna här dykt upp som svampar ur jorden. De kan bestå av allt från ett fåtal familjer till hela stadsdelar med tusentals judiska bosättare. Hebrons fundamentalistiska judar är ökända för sitt fanatiska våld mot palestinier. Med godtycke från Israels polis och militär är de dessutom i stort sett straffria.

Mitt första möte med bosättarna var när vi i stadsdelen Jabri hjälpte en man skörda havre. Med sin mark inklämd mellan två bosättningar är han hårt utsatt. Medan vi svettades med att plocka havre i värmen stod en storvuxen judisk man med filmkamera riktad emot oss och kastade glåpord. Eftersom jag inte förstår hebreiska fick jag senare förklarat att han bl.a. anklagade oss för att vara bögar och flator (anklagelser jag inte hört sedan jag gick ut högstadiet). Hans kamrat stod bredvid bärandes på ett hånflin och ett maskingevär. Tack vare att den palestinske bonden hade internationella följeslagare hindrade varken polis eller bosättare honom att nå sin mark denna dag.

Efter att ha besökt Hasham och Nisreen i Tel Rumeida, den av judiska fundamentalister ockuperade stadsdelen i Hebron får jag en glimt av det skräckvälde palestinier i denna stad lever under. Hasham & Nisreen, gifta med tre barn bor närmast granne med bosättarhusen i Tel Rumeida. Familjens liv är en ständig kamp mot rädslan. För fem år sedan fick familjen sina träd avsågade, emellanåt kastar bosättarna sten, skräp, flaskor med urin eller andra skändligheter på dem. Flera gånger har familjen fått sitt hem totalförstört av sina agressiva grannar. Det har lett till att de inte längre vågar lämna hemmet, någon utav föräldrarna vaktar alltid.

Efter att ha sett några filmer på Hashams dator slås jag återigen av häpnad. Jag såg judiska barn kasta stenar och glåpord efter palestinska barn på väg till skolan, jag såg ett judiskt upplopp som drog fram genom Tel Rumeidas gator och sparkade in portar och slog på husdörrar och jag såg sorgen och tröttheten i Hashams ögon när han berättade för oss om sitt liv. De flesta av deras palestinska grannar har flyttat, själva vägrar de ge efter för våldet och provokationerna. Detta trots att deras barnen har psykiska men och att Hasham själv förlorat jobbet under israeliska militärens utegångsförbud. Jag besparar er berättelserna om de vidrigaste övergreppen, vardagsterrorn är nog så nedbrytande att höra om. Jag känner en häpnad och slutar aldrig att förvånas över människors förmåga att underordna sig makten och hatet. Våldet i militaristiska samhällen och föraktet för den svagare visar sig gång efter annan vara lik en bottenlös brunn.

Samtidigt känner jag en oerhörd beundran av Nisreen och Hashams gudalika tålamod och deras styrka att vägra ge upp inför provokationerna och faktiskt bo kvar, samtidigt som de arbetar politiskt med att opinionsbilda israeler och internationella. De är mina hjältar.

Som internationella innebär vår närvaro i många fall att våldet mot palestinier minskar. Våra videokameror och internationella kontakter skrämmer en del bosättare. Helt ofarligt är det inte och det händer att internationella solidaritetsarbetare råkar illa ut, det är svårt att kompromissa med en av gud sanktionerad rätt att bruka våld efter eget tycke. Dock är det väldigt ovanligt att israeler och internationella blir allvarligt skadade. Om min närvaro kan bidra till att minska risken för att Hasham, Nisreen och andra palestinier blir utsatta för hatbrott så känner jag mening med min resa hit.

Hebron den 28 juni.

Stockholm 2008-06-27
Palestinske journalisten Mohammed Omer misshandlad av israelisk militär

Mohammed Omer, journalist från Gaza, fördes till sjukhus i Jeriko efter att brutalt misshandlats av israelisk militär i torsdags.

– Detta är ett uppenbart försök att tysta en kritisk journalist, säger Jesper Bengtsson, ordförande i Reportrar utan gränser.
Reportrar utan gränser ser mycket allvarligt på det inträffade och fördömer den israeliska militärens agerande.

Innan Mohammed Omer utsattes för misshandeln var han som journalist inbjuden som gäst till Sverige, och därför kräver vi att den svenska regeringen riktar en diplomatisk protest mot Israel, säger Jesper Bengtsson.

På torsdagsmorgonen stoppades Mohammed Omer av den israeliska säkerhetstjänsten, Shabak, vid gränsövergången mellan Jordanien och Israel. På den israeliska sidan väntade personal från den holländska ambassaden för att ge Mohammed Omer diplomatisk eskort över israeliskt område till gränsövergången i Gaza. Men istället fördes Mohammed Omer till förhör. Personerna från Shabak ifrågasatte vad han skulle hem till Gaza att göra och uppmanade honom att ”åka tillbaka till sina inflytelserika vänner i Europa”. När Mohammed Omer vägrade att klä av sig naken för att kroppsvisiteras kallades tre soldater in i förhörsrummet. Soldaterna siktade på honom med sina automatvapen och krävde att få de prispengar, motsvarande cirka 30 000 kr, som Omar några dagar tidigare mottagit i London. Misshandeln upphörde först när Mohammed Omer förlorade medvetandet. En militärläkare såg till att han fördes till sjukhus i Jeriko. Senare under dagen fick han lämna sjukhuset. Mohammed mår efter omständigheterna bra, men är upprörd och chockad över den israeliska militärens agerande.

-Den israeliska underrättelsetjänsten har haft fullständig koll på vad jag har gjort i Europa, säger han.
Mohammed Omer, besökte nyligen Sverige inbjuden av Reportrar utan gränser och Palmecenter.

Efter en treveckors lång föreläsningsturné i Sverige, Holland, Grekland och Frankrike åkte han till London för att ta emot det prestigefyllda Martha Gellhorn-priset för sin orädda bevakning av konflikten i Gaza. Vid en ceremoni i London den 16 juni mottog han priset på 5 000 pund. Priset delar han med den amerikanske journalisten Dahr Jamail.

Presskontakt: Urban Löfqvist, kanslichef, Reportrar utan gränser. 070-29 98 693

Läs biografi om Muhammed Omar 

Hemsida: http://www.rafahtoday.org http://www.rafahtoday.org
http://www.rafahtoday.org
ss

Videoinspelad föreläsning om Gaza: http://www.youtube.com/watch?v=FWuRQJeIRyQ

Artikel om Mohammed Omer som gästade Sjövikseminariet i juni i år.
Publicerad i Svd: 27 juni 2008, 20.38

Den unge prisbelönte Gazajournalisten Mohammed Omer, som just återvänt från en föreläsningsturné i Europa, blev misshandlad vid en israelisk gränsterminal och fick föras till sjukhus i Jeriko. ”Ett uppenbart försök att tysta en kritisk röst”, säger Reportrar utan
gränser som kräver att Sveriges regering protesterar mot Israel.

Mohammed Omer är tillbaka i sitt hem i Rafah efter att ha gästat Sverige, Holland, Grekland och Storbritannien under en tre veckor lång föreläsningsturné, då han också tog emot det prestigefyllda brittiska Martha Gellhornpriset.

Men när SvD talade med honom på telefon i går hade han ont i bröstet när han andades, ont i magen och kring nyckelbenen.

– Det är resultatet av misshandel från den israeliska säkerhetstjänsten, Shabak, säger Mohammed Omer som tror att han förlorade medvetandet under den bryska behandlingen.

– Men jag minns misshandeln av tre soldater, hur de frågade efter mina prispengar och hur de sa till mig ”vi trodde att du var som andra Gazabor, att din dröm var att komma bort, inte dyka upp igen.
Varför stannade du inte i Europa, varför återvänder du till Gaza? Ditt liv kommer att bli ett helvete där”. Jag svarade att jag ville vara en röst för de röstlösa i Gaza.

Utanför den israeliska gränsterminalen väntade holländska diplomater. Deras uppdrag var att eskortera journalisten direkt till Erez, gränsposteringen mellan Israel och Gaza. Men i stället kördes Mohammed Omer i ambulans till ett palestinskt sjukhus i Jeriko.

Under gårdagen har han suttit i telefonintervjuer med bland andra Röda korset, Reportrar utan gränser, holländska parlamentariker och diplomater.

– Jag är utmattad, det är svårt att berätta samma sak om och om igen. Jag önskar att jag kunde spela upp ett band för alla som ringer.

Ordföranden för Reportrar utan gränser i Sverige, Jesper Bengtsson, säger i en kritisk kommentar:

– Detta är ett uppenbart försök att tysta en kritisk journalist. Innan Mohammed Omer utsattes för misshandeln var han som journalist inbjuden som gäst till Sverige, och därför kräver vi att den svenska regeringen riktar en diplomatisk protest mot Israel.

Mohammed Omer har under sin föredragsturné i Europa visat sina egna bilder från Gaza – bilder som sällan eller aldrig når en europeisk publik. Bland dem finns en videoupptagning som visar hur israeliska attackhelikoptrar beskjuter en demonstration i hans hemstad Rafah. Bilddokumentet, taget med stundtals darrande hand, visar hur panikslagna människor försöker undsätta svårt skadade med öppna blödningar, däribland döende.

Bitte Hammargren