Palestinagrupperna i Sverige

Läs om 15 åriga Fahmi Abd aljawaad al Darduk som sköts ner till döds av israeliska soldater vid vägspärren Huwara, måndagen den 19 maj.   

”After he was shot, the army claimed that pipe bombs had been detected in his belt. That wires had been seen hanging from under his clothing. That three pipe bombs had been observed. Later it was said there were five. One of the perpetrators of this crime was cited for excellence. A Palestinian ambulance arriving from Nablus twenty minutes later at the most was not permitted access to the bleeding boy until 11:30 PM. For two and a half hours he lay on the concrete floor of the checkpoint and no one was allowed to approach him but the Occupation forces. During this time all Palestinians in the area were violently pushed away and the blood washed away with water jets.” 

HÄR HELA ARTIKELN HÄR

Läs även:

Anna Wester
Ali Esbati

Artikeln nedan handlar om Israeliska ungdomar som attackerar två palestinska ungdomar i Jerusalemområdet. Det här är inte isolerade händelser eller olyckshändelser utan ständigt pågånde hatbrott mot den palestinska befolkningen. 

Dozens of teenage boys from Jerusalem received the same ICQ message: ”We’re putting an end to all the Arabs who hang out in ‘Pisga’ [Pisgat Ze’ev] and the mall, whistle at the girls, curse, threaten little kids. Anyone who is Jewish and wants to put an end to all that should be at Burger Ranch at 10 P.M., and we’ll finally show them they can’t hang in our area anymore. Anyone who is willing to do that and has Jewish blood should add his name.

LÄS HELA ARTIKELN 
  

Läste just ett mycket starkt vittnesmål på B´Tselems hemsida om Samira a-Daghameh 13 år, som förlorade sin mamma när israeliska soldater sprängde upp dörren till deras hem. Soldaterna lämnade kvar mammans kropp i huset med barnen.

”I am 13 years old. I live with my father, Majdi a-Daghameh and brothers and sisters: Muhammad, 12, Roah, 10, Manal, 9, Ruba, 4, and Qusai, 2. My mother, Wafa a-Daghameh, lived with us until she was killed. Our house is on Abu Latifah Street, about 700 meters from the Gaza Strip’s eastern border with Israel. Last Wednesday [7 May], around 2 A.M., I woke up from the sound of heavy gunfire. My father and mother were sitting in the living room, watching television, and I went to sit with them. A few minutes later, I went back to my room, where my brothers and sisters were sleeping. I lay in bed until I fell asleep.”

Läs vittnesmålet

Kim S. Aguayo

Artikel från Norran.se

Se artikel

Israels historia fylld av våld
Den här veckan, på torsdag närmare bestämt, börjar Israel fira sin 60-årsdag. Den 14 maj 1948 utropades staten Israel. Firandet kommer att pågå i månader.

Staten Israel är ett faktum. Ett faktum som grundas på de snart 100-åriga brittiska tankarna på att skapa ett judiskt hemland i Palestina.

På 1930-talet drog en brittisk kommission upp planer på att dela Palestina mellan judar och araber. Detaljerade ritningar på en hög mur mellan folken gjordes; en mur som började byggas 2002 och som ännu inte är färdig.

Israels 60-åriga historia som självständig stat är mer än något annat en 60-årig katastrof, Naqba, för palestinierna.

Massakrar i och etnisk rensning av mer 400 palestinska byar och städer föregick utropandet av staten Israel. 700 000 palestinier flydde för sina liv till Jordanien, Syrien och Libanon. De första flyktinglägren skapades. Flyktingläger, som fortfarande existerar och läger som ännu i denna dag rymmer den generation som tvingades på flykt. Och förstås generationerna därefter.

Sedan 1967 har Israel ockuperat Gaza, Västbanken och Golanhöjderna. Under de tio första åren även Sinai, innan det lämnades tillbaka till Egypten.

Israel invaderade Libanon 1982, vilket blev starten på ett långt och blodigt inbördeskrig.

Ockupationen av Västbanken, Gaza och Golanhöjderna fortsätter. Förtrycket mot palestinierna är hårt. Undan för undan blir det allt hårdare, vilket skapar desperation, frustration och hat hos unga palestinier som aldrig fått känna frihet.

Israel har alltid fått ekonomiska bidrag, vapen och politiskt stöd från västvärlden.

Palestinierna har då och då fått stöd från skilda arabstater. Det stödet har varit halvhjärtat då dessa stater ofta varit ekonomiskt lierade via oljan till västvärlden.

Israels 60-årsdag är ett tillfälle att dels starkt kritisera landet för dess våldspolitik, dels lyfta fram palestiniernas situation

Gaza har Israel förvandlat till ett fängelse. Västbanken muras in. Bosättningspolitiken fortsätter i strid mot FN-deklarationer.

Staten Israels historia är fylld av blod, våld, övergrepp och död – hela tiden riktat mot palestinierna.

Israel finns. Palestina finns. Båda med sina historier av våld och motvåld. Nu är det hög tid att börja bygga fred i stället för murar.

Israel firar 60 år av självständighet. De firar detta på bekostnad av en annan nation och det palestinska folket som förlorade sitt hemland 1948.

Över hela världen uppmärksammas, idag, den 15 maj Al Naqba – Katastrofen. På Västbanken har det varit aktiviteter hela dagen. Själv deltog jag vid en ceremoni där tusentals svarta ballonger skulle släppas.

Jag åkte till Qalandia flyktingläger utanför Jerusalem runt middagstid för att hjälpa till att ställa i ordning ballongerna. Vi var många som hjälptes åt, som blåste helium i ballongerna, satte i snören och fäste fast små meddelande från barnen i lägret.

Klockan 14.00 släpptes alla ballongerna mot skyn inte bara från Qalandia utan också från Aida flyktingläger i Betlehem och några andra platser.

Det var en mäktig syn när alla ballonger flög iväg, hoppas de blåste in mot Israel så att människorna där tänker till och läser barnens meddelande en sorgens dag för alla palestinier.

Yvonne Fredriksson