Palestinagrupperna i Sverige

I en rapport som publicerades av människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) igår, den 13 augusti (2009), fastställs att israeliska soldater under Gazakriget olagligt skjutit och dödat elva palestinska civila, inklusive fem kvinnor och fyra barn, som visat vit flagg.

Krav på Israel att genomföra oberoende undersökningar
Den 63-sidor långa rapporten bygger på fältundersökningar av sju incidenter i Gaza inklusive bevis som hittats på platsen, offrens journaler samt långa intervjuer med minst tre vittnet till varje enskild incident.

7:e januari: Östra Jabalya, två kvinnor och tre barn från familjen Khalid ‘Abd Rabbo står framför sitt hem efter att en israelisk soldat beordrat dem att komma ut ur huset. Minst tre av dem håller i bitar av vitt tyg när en soldat öppnar eld och dödar två flickor, 2 och 7 år gamla, och skadar en tredje flicka och deras mormor/farmor.

13:e januari: Byn Khuza’a, en israelisk soldat skjuter och dödar Rawiya al-Najjar, 47 år, och skadar hennes släkting, Jasmin al-Najjar, 23 år. Kvinnorna gick i en liten grupp på en rak väg i dagsljus och Rawiya al-Najjar höll i en vit flagga, till följd av israeliska militärens order att lämna sitt bostadsområde efter att det hamnat under israelisk kontroll. Soldaterna hade ockuperat ett hus 230 meter ner på gatan, men sköt till synes inga varningsskott för att avskräcka gruppen då den närmade sig.

HRW uppmanar den israeliska militären att genomföra en grundlig och trovärdig undersökning av dödsfallen för att hantera den rådande kulturen av straffrihet inom armén. Enligt Joe Stork (vice vd vid HRW), har den israeliska armén (IDF) under flera år tillåtit en kultur av straffrihet vad gäller olagliga dödsskjutningar av palestinier.

Gaza i ruiner. Foto: Yvonne Fredriksson

De elva civila som dödats och de minst åtta som skadats och som omfattas av rapporten är endast en bråkdel av de mer än 1100 palestinier som dödats under Israels krig mot Gaza under december 2008 och januari 2009. HRW menar dock att dessa dödsfall sticker ut på grund av att det var en grupp civila som viftade med vita tyger, t-tröjor och sjalar och att det inte fanns några palestinska stridande i området vid tidpunkten för dödsskjutningarna. Enligt HRW tyder all tillgänglig bevisning på att de israeliska styrkorna hade kontroll över områdena i fråga och att det inte fanns några palestinska styrkor som gömde sig bland de civila eller använde dem som mänskliga sköldar.

Civila som medvetna mål?!
Israel har vid upprepade tillfällen beskyllt Hamas för de palestinska civila dödsfallen under Gazakriget och hävdat att Hamas stred i befolkade områden och använde civila som mänskliga sköldar. Två israeliska befälhavare har hävdat att palestinska stridande använt sig av vita flaggor för att skydda sig själva från attacker, men ingen av dessa befälhavare har inkommit med uppgifter för att möjliggöra en utredning av dessa anklagelser.

Enligt HRW tyder dock den insamlade bevisningen på att de israeliska soldaterna underlåtit att vidta alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att skilja mellan civila och soldater innan de öppnat eld. Något som krävs enligt krigslagarna (Genèvekonventionerna). I värsta fall har soldaterna medveten skjutit på personer som de vetat är civila. Enligt krigslagarna gör sig individer, som utför eller som ger order om medvetna attacker mot civila, skyldiga till krigsbrott.

Den israeliska militären har uppgett att de utför ”fältundersökningar” av totalt cirka 100 incidenter som omfattar de påstådda kränkningar av krigslagarna av israelisk militär under Gazakriget. Dessa fältundersökningar brukar, enligt HRW, vanligtvis bestå av att soldater ombeds fråga ut andra soldater, utan att ta in vittnesmål från externa vittnen, samt att soldaternas utsagor godtas utan att man samlar in andra bevis.

Trots att man lyfter fram de dödsfall som rapporteras om i HRW:s rapport som utmärkande är rapporten endast en i raden av rapporter och studier som lagt fram bevis på att den israeliska armén har begått allvarliga övergrepp mot civilbefolkningen i Gaza och därmed gjort sig skyldiga till krigsbrott. I Amnestys rapport “Operation ‘Cast Lead’: 22 days of death and destruction” som publicerades den 2 juli lyfte man fram att den israeliska armén begick krigsförbrytelser i Gaza när man dödade hundratals obeväpnade palestinier och förstörde tusentals hem (läs Amnestys rapport här). Den 15 juli kom ytterligare en rapport som visade på hur den israeliska arméns dödande i och förstörelse av Gaza var medveten och sanktionerad uppifrån, baserat på vittnesmål från israeliska soldater (läs rapporten här).

Sara Aarnivaara, PGS

Läs Human Rights Watch pressmeddelande angående rapporten här.

Artiklar om rapporten i SvD, DN, GP.

Läs även andra bloggares åsikter om Operation Cast Lead, IDF, Krigsbrott, HRW, Israel, Palestina

Söndagen den 2 augusti (2009) vräkte israelisk polis två palestinska familjer, familjen Hanun och Alghawi, från deras hem i området Sheik Jarrah i Östra Jerusalem. Israel ockuperar sedan 1967 Östra Jerusalem och tvångsevakueringar, husdemoleringar och övergrepp på palestinier av judiska bosättare är dagliga inslag i området.

Familjerna Hanun och Alghawi består av 17 respektive 29 personer som bodde i de lägenheter som tvångsevakuerades. Omedelbart efter vräkningen tog bosättarfamiljer över lägenheterna under tung polisbevakning. De vräkta familjerna vägrar att lämna sina hem och har sedan vräkningen stannat på gatan, hemlösa och rättslösa (Läs B’Tselems artikel här).

Foto: Kareem Jubran, B’Tselem.

De två familjerna, ättlingar till flyktingar från Haifa och Sarfarand som flydde 1948, har bott i området sedan 1956 då de gavs rätt till egendomen från den dåvarande jordanska regeringen och UNRWA. Israels högsta domstol har dock tagit ett beslut att egendomen tillhör judiska bosättare som direkt efter vräkningen hjälpte polisen med att bära iväg palestiniernas bohag, och med borrar, spadar och stegar intog husen.

Vid vräkningarna fick ett flertal personer utstå slag och sparkar, bland dessa familjemedlemmar från de vräkta familjerna samt ISM-aktivister som under de senaste två veckorna bott hos en av de vräkta familjerna.

Vräkningarna fördömdes snabbt av bland annat FN och det svenska EU-ordförandeskapet.

FN:s speciella sändebud för fredsprocessen i Mellanöstern, Robert H Serry uttalade bland annat:

– Jag beklagar dagens helt oacceptabla handlingar av Israel. De står i skarp kontrast till vad Genève-konventionen säger om ockuperad mark.

Vidare uttalade den palestinske förhandlaren Sayeb Erekat:

– I natt, medan dessa nya bosättare från utlandet gör sig hemastadda i dessa palestinska hem kommer 19 nyblivna hemlösa barn inte ha någonstans att sova.

Redan för två veckor sedan uppmanade EU:s svenska ordförandeskapet Israel att låta tre släkter få bo kvar i sina hem i Östra Jerusalem. I skrivelsen menade man bland annat att det faktum att man kastar ut palestinier till förmån för judiska bosättare ”hotar ytterligare fredens chanser” i Mellanöstern.

Dagen efter vräkningarna kom ytterligare ett uttalande från ordförandeskapet där man uttrycker sin ”allvarliga oro för de fortsatta och oacceptabla vräkningarna i Östra Jerusalem” och nämner särskilt vräkningen av de två familjerna från deras hem i Sheik Jarrah på söndagen. I uttalandet erinrar man om att ” husdemoleringar, vräkningar och bosättaraktiviteter i Östra Jerusalem är olagliga enligt internationell rätt”. Man menar att ”den israeliska regeringens handlingar i strid mot upprepade krav från det internationella samfundet att avstå från provocerande åtgärder i Östra Jerusalem” samt att dessa handlingar ”bekräftar en oroande trend som står i strid med skapandet av en atmosfär som främjar skapandet av en trovärdig och hållbar lösning av konflikten mellan israeler och palestinier”. Läs uttalandet i dess helhet här.

– Vi kan inte acceptera att judar inte har rätt att bo och köpa bostäder överallt i Jerusalem, var Israels premiärminister Benjamin Netanyahus kommentar till vräkningarna. Att denna rätt att bo och köpa bostäder strider mot internationell rätt och sker på ockuperad mark är ett faktum som Netanyahu och den israeliska regeringen tycks ha utvecklat en kronisk förmåga att ständigt utelämna.

I solidaritet med de vräkta palestinska familjerna träffades några aktivister utanför israeliska ambassaden i Stockholm på tisdagen (4 aug. 2009) och lämnade en protest mot Israels etniska rensning av palestinier.

/Sara Aarnivaara, PGS

Läs även andra bloggares åsikter om Etnisk rensning, Sheik Jarrah, Östra Jerusalem, Israel, Palestina, Internationell rätt, Ockupation

Under Israels 23-dagar långa krig mot Gaza den 27 december – 18 januari dödades 1 414 palestinier, 313 av dessa var barn. Kriget innebar även en omfattande destruktion av bland annat bostadshus, moskéer och infrastruktur i Gaza. Den israeliska arméns egna undersökningar visade, inte överraskande, att den israeliska armén inte gjort sig skyldiga till några krigsbrott under Gazakriget.

I Amnestys rapport “Operation ‘Cast Lead’: 22 days of death and destruction” som publicerades den 2 juli, menar man dock att den israeliska armén begick krigsförbrytelser i Gaza när man dödade hundratals obeväpnade palestinier och förstörde tusentals hem. Amnestys rapport går att läsa här.

Den 15 juli kom ytterligare en rapport som visar på hur dödandet och förstörelsen i Gaza av den israeliska armén var medveten och sanktionerad uppifrån. Rapporten består av ett stort antal vittnesmål från soldater som deltog i kriget och den publicerades av organisationen Shovrim shtika/Breaking the Silence (organisationen består av veteraner från den israeliska armén som själva samlar in vittnesmål från soldater verksamma i de ockuperade områdena). Vittnesmålen i rapporten synliggör betydande skillnader mellan den israeliska militärens officiella ställningstaganden och händelserna på marken.

Vittnesmålen visar bland annat att det funnits en rad ageranden från den israeliska militärens sida som betraktats som accepterat. Bland annat förstörelsen av hundratals hem och moskéer vars förstörelse inte haft någon militär relevans, avfyrandet av fosforgas mot befolkade områden, dödandet av oskyldiga, förstörelse av privat egendom samt en allmänt ”tillåtande atmosfär” i kommandostrukturen som gjorde det möjligt för soldaterna att agera utan några moraliska restriktioner. Vittnesmålen, som kommer från cirka 30 reservister och reguljära frontsoldater (combat soldiers) från olika enheter som deltagit i striderna, visar även att soldaterna inte gavs direktiv om målet med operationen.

Michael Mankin, från Breaking the Silence, sa i samband med rapportens utgivning att vittnesmålen visar att det omoraliska sätt på vilket kriget bedrevs är en följd av det [militära] system som verkade på plats, och inte en följd av enskilda soldaters ageranden.

I gårdagens DN (090715) publicerades delar av vittnesmålen översatta till svenska. Den israeliska pansarofficern Amir säger bland annat:

Jag har tjänstgjort i Gaza och på Västbanken under svåra förhållanden, fortsätter Amir, men jag har aldrig hört maken till de instruktioner vi fick denna gång. Budskapet var att vi kunde skjuta hur som helst mot vad som helst utan att bekymra oss om följderna. Står ett hus i vägen? Ned med det! En bil? Kör över den! Ser ni någon så utgå från att det är en fiende.

Sara Aarnivaara, PGS

En sammanfattning av rapporten från Shovrim shtika kan läsas här.

DN:s artikel om rapporten kan du läsa här.

Läs även andra bloggares åsikter om Breaking the Silence, Krigsbrott, Gazakriget, IDF, Israel, Palestina