Palestinagrupperna i Sverige

I dagarna besöker utrikesminister Carl Bildt Mellanöstern. Det är oerhört viktigt att han finns på plats, pratar med företrädare för båda parter och får en chans att återigen bekanta sig med realiterna i konflikten.

PGS hoppas att besöket även leder till nya insikter, och därmed en revidering av utrikesdeklarationen där det finns brister. I utrikesdeklarationen förklaras att Israel har uttryckt en principiell vilja till tillbakadragande från ockuperade områden samt välkomnas att Israel fullt ut har anslutit sig till strävan att bygga en palestinsk stat. På plats kommer Carl Bildt att kunna konstatera att detta är rent önsketänkande utan någon som helst beröring med verkligheten.

Det fortsatta israeliska murbygget långt in på ockuperat område och den fortsatta utvidgningen av bosättningarna är knappast en del av en israelisk strävan att bygga en palestinsk stat . Något tecken på något förestående israeliskt tilllbakadragande ser vi inte. Det är fullkomligt orimligt att tro att ockupation, mur och bosättningar är något som bara ”råkar” hända, trots att Israel egentligen skulle vilja låta bli. Som om Israel är ett offer för någon utomstående, ondsint kraft, som tvingar Israel att stjäla mark från palestinierna, fastän Israel bara vill avveckla bosättningarna, dra sig tillbaka och hjälpa palestinierna att bygga upp en egen stat.

Sanningen är givetvis den att mur och bosättningar byggs med ett syfte, nämligen territoriell utvidgning. Detta ligger i linje med expansionistiska formuleringar i flera israeliska partiers program. Någon palestinsk stat vill Israel inte ha, oavsett vad Israel må säga för att lugna godtrogna europeiska och amerikanska utrikesministrar.

Det är naturligtvis bra att Carl Bildt träffar palestinska ministrar. Sverige borde dock följa Norges exempel och låta Carl Bildt träffa någon från Hamas. Hur skall en förhandlingslösning kunna nås om ena sidans demokratiskt valda företrädare inte får träffa andra länders representanter?

Henrik Carlborg
Vice ordf. PGS

2007-mar-24 @ 19:41

Den nya palestinska samlingsregeringen har nu vunnit parlamentets förtroende och börjat arbeta. Norge har omedelbart erkänt den nya regeringen, liksom stora delar av den övriga världen ställer sig positiva. Till och med USA har mjuknat och sagt att de vill avvakta och först studera den nya regeringens program, ståndpunkter och handlingar. 

Endast Israel har omedelbart sagt att de inte vill ha med den nya regeringen att göra. Sannolikt innebär det att Israel inte kommer att gå in i några seriösa fredsförhandlingar eftersom Israel inte riktigt gillar den palestinska regeringens sammansättning och kanske har synpunkter på några formuleringar i dess program. Det är inte oväntat, som konstaterats tidigare på denna blogg. Men det är ologiskt. Det är ologiskt för att fredsförhandlingarna förs med PLO, inte med den palestinska regeringen. Det är också ologiskt på den grunden att den nya palestinska regeringen i sitt program har gått mycket långt för att tillötesgå omvärldens krav. Det talas t.ex. om en palestinsk stat på områden som ockuperades 1967, vilket innebär att Israel i praktiken erkänns av den palestinska regeringen. Det talas också om respekt för ingångna avtal. Dessutom har Hamas inte egen majoritet i den nya regeringen, trots sin dominans i parlamentet. Det är svårt att se vad Israel skulle kunna kräva mer.

Israel borde dessutom se till vad de själva gör. Israel har inte erkänt palestiniernas rättigheter och i flertalet israeliska partiprogram talas det om det judiska folkets rätt till Västbanken och Östra Jerusalem. Byggandet av mur och bosättningar fortsätter på ockuperat område och omöjliggör på sikt en tvåstatslösning. Och ändå är palestinierna beredda att förhandla med Israel.

Framför allt är det dock synd att Israel spjärnar emot. Med en stärkt palestinsk demokrati och med en arabvärld som är beredd att upprätta fullt normala förbindelser med Israel råder det nu mycket gynnsamma förhållanden för fredssamtal. Det vore mycket synd om denna möjlighet gick förlorad. I så fall kommer det politiska priset för Israel att bli högt.

Henrik Carlborg
Vice ordf. PGS

2007-mar-18 @ 12:05

De palestinska politiska partierna har idag, trots att de befinner sig under israelisk ockupation, bildat en samlingsregering och det är dags för Sverige att följa Norges, Italiens och andra länders exempel genom att erkänna och ge den sitt stöd – trots starkt israeliskt motstånd. 

Då jag idag följt nyheterna på TV reagerar jag starkt på hur en talesman för Israels regering uttalar sig. Det känns som om hon upprepar ett mantra som blir till sanning ju fler gånger hon upprepar det. ”Israel kommer inte att ha något som helst att göra med denna regering.” Men när har israelerna senast velat ha seriösa bilaterala samtal med representanter för det palestinska folket? Talesmannen menar att den nya palestinska samlingsregeringen uppmanar till våld och terror mot Israel och inte erkänner Israels rätt till existens. Men i de tal som hölls idag både av presidenten och premiärministern sades att de sträcker ut en hand, att de följer alla ingångna avtal som Israel ingått med PLO, vilket i sak innebär att man erkänner Israels rätt att existera. I talen tog de även upp palestiniernas rätt att göra motstånd mot ockupationsmakten vilket ju är helt i enlighet med Internationell lag. Det står i FNs stadgar att en befolkning har rätt att göra motstånd om de ockuperas. 

Talesmannen sade också att Israel upprepade gånger sagt sig vilja ha en tvåstatslösning, men precis som när andra israeliska företrädare får frågan, så kunde hon inte svara på vart var gränserna mellan Israel och den palestinska staten ska gå.   

Som jag ser det är det en klar och uttänkt israelisk politisk taktik att Israel inte vill ha några kontakter med det palestinska folkets representanter. På så sätt köper Israel sig tid för att fortsätta att etablera fakta på marken och för att kunna lägga under sig så mycket mark som möjligt genom utbyggnad av bosättningarna, muren och vägarna som inringar hela den palestinska befolkningen som idag bor i samhällen som är totalt kontrollerade av israeliska militären. Israel har aldrig definierat sina gränser så man undrar ju var de tänkt att deras gränser ska gå. Ska Israel ”ge” palestinierna en stat på de områdena som nu finns innanför muren och alla avspärrningar? En yta som är cirka 12 % av det historiska Palestina. Ämnar de ge tillbaka all den mark där över 400 000 bosättare bor och bosättningar ligger idag, ska de riva muren och lämna tillbaka all den mark som de konfiskerat i samband med bygget, ska de lämna östra Jerusalem etc. etc.  Är de beredda att överhuvudtaget diskutera frågan om alla flyktingars rätt att återvända? 

Palestinierna har upprepat om och om igen och det togs upp igen i president Abbas tal idag att den nya regeringen och PLO kommer att följa alla ingångna avtal och att palestinierna arbetar för att bilda en palestinsk stat utifrån 1967 års gränser. Men trots detta fortsätter israeliska representanter att upprepa sitt mantra. Det är därför jag så ofta frågar mig varför olika regler gäller för israeler och palestinier. Varför har Israel rätt att hålla palestinska parlamentariker och 1 000 tals andra politiska fångar i fängelse? Varför har Israel rätt att genomföra avrättningar av palestinska politiska ledare? Varför kan Israel ha rätt att bygga en mur långt inne på Västbanken utan att FN och dess medlemsstater gör något? Varför har Israel rätt att innehålla palestinska skattepengar? Varför har Israel rätt att bryta mot FNs resolutioner, Genèvekonventionen och internationella lagar?

Ja, listan kan göras hur lång som helst och israeliska talesmän fortsätter att upprepa sitt mantra.  Israels politiker kanske tror att genom den politiska taktik de använder idag, ska de till sist lyckas bryta ner och kuva det palestinska folket till underkastelse att godta en fred som inte är en rättvis fred. Det är en helt fel taktik då det palestinska folket kommer att fortsätta sitt motstånd mot ockupationen tills en rättvis fred uppnåtts och en palestinsk stat med östra Jerusalem som dess huvudstad har upprättats.

Yvonne Fredriksson

2007-mar-17 @ 20:40

En palestinsk samlingsregering har nu bildats. Det talas vidare om fredssamtal vars grund skall utgöras av Vägkartan för fred och Arabförbundets Beirutinitiativ. (Enligt Beirutinititativet skall Israel få fulla diplomatiska m.m. förbindelser med hela arabvärlden, förutsatt att Israel lämnar alla territorier som ockuperades år 1967, att en palestinsk stat upprättas med Östra Jerusalem som huvudstad och att en rättvis lösning uppnås vad gäller flyktingarna.) Det enda som återstår för den nya palestinska regeringen är den lagstiftande församlingens godkännande, vilket bör komma inom de närmsta dagarna.

Gynnsamma förutsättningar för fred finns således, dels en palestinsk samlingsregering, med demokratiskt mandat och beredd att föra förhandlingar om fred på grundval av Vägkartan och Beirutinitiativet, dels en kraftig nedgång av antalet palestinska terrordåd det senaste året. Det vore fullkomligt orimligt av Israel att säga nej till fredssamtal under dessa omständigheter, kan man tycka. Sanningen är emellertid inte så enkel.

Som tidigare har konstaterats på denna blogg vill Israel tillskansa sig så mycket mark som möjligt, och det förutsätter att konflikten hålls vid liv. En verklig fredsprocess sätter käppar i hjulen för Israels planer på territoriell expansion. Det finns således anledning att räkna med ett motsträvigt Israel framöver. I det här läget är det dock oerhört viktigt att omvärlden sätter press på Israel. Världen behöver fred i Mellanöstern!

En annan fråga är EU:s blockad av det palestinska folket, som lett till arbetslöshet, fattigdom och ekonomisk misär samtidigt som stödet för Hamas knappast har minskat. Med risk för att verka tjatig: Det är dags att skrota blockaden nu.

Henrik Carlborg

Vice ordf. PGS

2007-mar-16 @ 17:05

Äntligen har palestinierna kunnat enas om en samlingsregering. Förhoppningsvis kan de nu lämna interna stridigheter och gatuvåld bakom sig. I stället kan de gå in i den internationella hetluften med förnyad enighet och styrka. Som påpekats flera gånger tidigare är det nu mer angeläget än någonsin att bojkotten mot det palestinska folket hävs. Under tiden fortsätter det israeliska förtrycket i alla dess former. En av dessa former är diskriminerande, hutlösa och oerhört invecklade regler som direkt eller indirekt drabbar palestinierna – regler som sedan ofta tillämpas på ett fullkomligt godtyckligt sätt. Ett av de senaste påhitten är en militär order som gör det olagligt för en israelisk medborgare att ge en palestinier på Västbanken skjuts i sin bil, såvida palestiniern inte är en nära släkting. Detta brott ska kunna bestraffas med fem års fängelse, se Susan Nathan i Aftonbladet den 31 januari. Nathan drar slutsatsen att det i första hand är palestinierna som kommer att drabbas, men det är likväl intressant att notera att regeln riktar sig till israeliska medborgare. En judisk israel och fredsaktivist, som besöker t.ex. Västbanken, kan alltså straffas om han eller hon skjutsar en palestinier i sin bil. Av allt att döma syftar militärordern till att avskräcka särskilt judiska israeler från att ha med palestinier att göra, och att därmed splittra fredsrörelsen. Det i sin tur är en välbehövlig påminnelse om konfliktens komplexitet. Det är inte helt och hållet så enkelt att israeler står på ena sidan mot palestinier på den andra. I hög grad är det så att fredsälskande israeler och palestinier står på samma sida mot en eller flera gemensamma fiender – som det israeliska militära och politiska etablissemanget.Henrik CarlborgVice ordf. PGS2007-feb-09 @ 15:28:17