Per Gahrtons anförande på konferensen i Malmö

Anförande 4:e konferensen för palestinier i Europa/ Malmö 6 maj 2006Av Per Gahrton, ordförande i Palestinagrupperna i Sverige

Inledning (på arabiska)

Välkommen till PA-regeringens flyktingminister Atif Adwan.

Jag hälsar er välkommen till Sverige.
Inte för att jag och PGS är överens med er om er politiska ståndpunkter.
Utan för att ni representerar en demokratiskt folkvald regering.

PGS anser liksom PLO att samtliga FN-beslut och internationella konventioner angående Palestina skall genomföras.

Det betyder, enligt FN:s delningsbeslut 1947, att det skall vinnas två stater i det f d brittiska mandatet Palestina – en israelisk och en palestinsk.

Respekt för FN betyder också att Israel skall utrymma samtliga områden som ockuperades 1967, stoppa alla judiska bosättningar på palestinsk område, sluta bygga en separationsmur på palestinsk mark och, så länge ockupationen pågår, följa Genevekonventionens regler för civilbefolkningen.

Israel måste också sluta med utskiljningslöst och olagligt dödande av civila. Enligt en israeliska människorättsorganisationen Bzelem har under Al Aqsa intifaden ungefär 3500 palestinier dödats, de flesta civila och 1000 israeler, därav en tredjedel soldater. Israel har dödat 700 palestinska barn, palestinska grupper har dödat 120 israeliska barn.

Det är alltså i första hand Israel som måste sluta använd våld. Israel bryter mot folkrätten när man dödar palestinier.

Folkrätten förbjuder inte allt våld mot en ockupation. Men det ska ske enligt vissa regler. Dessa regler följs inte alltid av alla palestinska grupper. Det skadar sympatin för de palestinska folkets rättvisa sak.

Personligen anser jag att en rättvis motståndskamp blir mest respektabel om den avstår från våld.

Jag vill också understryka att en rättvis lösning förutsätter att FN-resolution 194 förverkligas. Den resolutionen fastslår att de palestinska flyktingarna har rätt att återvända eller, om de väljer att inte återvända, få kompensation.

Och härmed övergår jag till engelska.

The background for UN resolution 194 is of course that at least 750.000 out of 1.250.000 Palestinians left their homes during the war of 1947-49, during the Nakba and became refugees.

Somehow, despite resolution 194 that demands the right to return, the International Community seams to blame the Palestinians themselves for their flight and has taken no action.

Therefore I find it extremely important that since some years there exists irrefutable scientific proof that the mass flight was triggered by the Israelis, that it was an act of ethnic cleansing. And this proof was delivered by an Israel scientist, Professor Benny Morris in his book The Birth of the Palestinian Refugee Problem, especially the Revisited version published in 2004.

Morris proves

– that the idea of ethnic cleansning – and expression Morris says he found among Zionists – was predominant among Zionists from the beginning of modern Zionism in the 19th century.
– that only in 6 out of 392 towns and villages where he checked the causes for mass flight did Arab calls to move play any role,
– that only in 25 percent of the cases did people leave because of normal fear for the fighting and war events,
– that in the remaning 73 percent of the cases the Palestinians were driven away through planned violent or, sometimes, psychological warfare. Very often the Israelis committed atrocities, including rapes of women, to scare off the population. Many people know about the massacre of Deir Yassin, where indiscriminate killings of several hundred civilian Palestinians by Zionist soldiers triggered the flight of thousands and thousands who knew of it. But Morris lists 23 more massacres by the Zionists of the same character as Deir Yassin. Of course, civilian Palestinians got scared and ran away.

Already before the war was over Israel decided not to let any refugees return.

Why this massive ethnic cleansing? Perpetrated by people who just a few years earlier almost was completely annihilated by the Nazis? There are some cases of moving stories of young Zionists who came almost directly from extermination camps in Europe who had problems of conscience when they were ordered to shoot randomly chosen Palestinians just to create fear and trigger mass flight. But very few. The vast majority of Zionists followed orders and gladly so. Why?

The answer is rather simple and obvious and I will quote Morris: ”A Jewish state would not have come into being without the uprooting of 700.000 Palestinians. Therefore it was necessary to uproot them”.

This is the whole story in a nutshell. Awful, unacceptable. Had it happened today, the outcome could have been another.

So, what is the conclusion by Benny Morris? Is he now active in the Israeli Peace camp? No. On the contrary. He is part of the Right-Wing camp that openly demands a continuation of so called transfer! In an interview in Haaretz he says:

”The whole Zionist project is apocalyptic. I think of Armageddon. In the next 20 years there could be an atomic war here”.

Morris believes that Zionist aggression might cause an atomic war. Still he is in favour of the most extremist Zionist policies. There are many people like him in Israel today. One winning party from the latest Israeli elections wants to evict the more than one million Palestinians who live in Israel as second class citizens. Its leader, Mr Lieberman admitted recently that Israel is no democracy because the Law of Return applies only to Jews.

This is no moral problem for Lieberman, just as the ethnic cleansing of 700000 Palestinians in 1948-49 is no moral problem for Morris. Just as this is no problem for a growing number of Israeli politicians. They want the whole country and they believe they have the right to get rid of the Palestinians by ethnic cleansing or transfer.

So what should be the Palestinian/Arab reply to such outrageous policies? To use the same methods as the extreme Zionists and go for total war in order to liberate Palestine from the River to the Sea? Min an- nahr illal-bahr? Well, if so, there will without doubt come a kind of total liberation – an atomic liberation that will kill off Jews and Palestinians alike and make the land liberated for ants and snakes to populate.

I would propose something else: To study thoroughly the most similar case to the Palestinian in modern history, the case of apartheid in South Africa. Israel is today an apartheid-state. How did Nelson Mandela fight apartheid? By many means. But most important I think was that he understood that every fight to-day is global. And he understood that in order to receive the necessary global support the oppressed people must be perceived as morally superior.

That was easy in the case of South Africa. It should be easy also with Palestine.

The Palestinians have evolved as the most democratic and most open-minded of all Arab peoples. In Palestine women have got a stronger and more equal position. The whole of the population takes part in the struggle. The leadership has of course made mistakes, but my impression is that a great many Palestinian political leaders have managed to combine the roles as internal representatives of an oppressed people and respected actors on the global scene. I sincerely wish that this development will continue – both fore the sake of Palestine, and the sake of World Peace.

And I take the visit of mr Adwan, the first visit of a Hamas-minister to an EU-country, as a sign that this evolution of the difficult double roles for Palestinian leader continues. I am happy that finally Sweden has created this opportunity for exchange of mutual experiences and dialogue.

Once more very welcome to Sweden! To all of you and to minister Adwan! Assalam Aliekum wa shukran.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Israel och demokrati

Det har påståtts att Sverige bör delta i militärövning med Israel, eftersom Sverige bör hålla dörrarna öppna för andra demokratier. Påståendet haltar av flera skäl. Att ett land är en demokrati innebär för det första inte med logisk nödvändighet att Sverige bör delta i militärövningar med det landets militär. För det andra kan man fråga sig i vilken utsträckning Israel verkligen kan kallas en demokrati. Israel är ett land med två ansikten: Dels Israel inom sina internationellt erkända gränser, dels Israel som ockupationsmakt utanför dessa gränser. Israel inom sina internationellt erkända gränser är i grova drag en demokrati – om än med vissa allvarliga brister. Kanske till och med en sådan demokrati som man bör hålla dörren öppen för på olika sätt. Israel som ockupationsmakt styr över Västbanken, Östra Jerusalem och i praktiken fortfarande över Gaza-remsan. Israel styr dessa områden utan något som helst mandat från dess invånare. Över befolkningens huvuden bestämmer Israel i frågor som handel, bostadspolitik, in- och utvandring, exploatering av mark och naturtillgångar samt givetvis säkerhet. Detta hade kanske i praktiken inte varit så farligt om Israel hade känt sig manat att fatta kloka beslut för befolkningens väl, ungefär som tanken var med Nationernas Förbunds system med mandatområden. Detta är dock inte fallet. Ockupationsmakten Israel fattar konsekvent beslut som är direkt förödande för de berörda och som endast gagnar Israels intressen av land, billig arbetskraft, minimal konkurrens från palestinska företag osv. Ur demokratisynpunkt är emellertid det viktigaste att Israel helt saknar demokratiskt mandat att fatta alla dessa beslut. Skillnaden mellan ockupationsmakten Israel och en ”vanlig” diktatur är i själva verket ganska liten: I en ”vanlig” diktatur styrs landet av en förtryckarapparat, utan demokratiskt mandat, ur de egna befolkningsleden. I Palestinas fall styrs landet av en förtryckarapparat, utan demokratiskt mandat, som kommit in i landet utifrån. I den mån det finns skillnader, är dessa knappast till Israels fördel. Om Israel inom sina egna gränser kan karaktäriseras som någots slags demokrat, är Israel som ockupationsmakt en diktatur. Dessa är Israels två ansikten. Det ena bör vi förvisso hålla dörren öppen för. Det andra måste kraftfullt fördömas. Lika mycket som ockupationsmakten/diktaturen måste fördömas, lika mycket måste palestinernas spirande, demokratiska, självstyre uppmuntras. Palestinierna har vid två tillfällen hållit demokratiska presidentval och vid två tillfällen hållit demokratiska parlamentsval. Det största hotet mot deras demokrati är den israeliska diktaturen/ockupationsmakten, som aktivt motverkar alla former av palestinskt självstyre och som vägrar lämna ifrån sig något av sin egen makt. Att välja sida i konflikten är inte svårt: Israelisk diktatur eller palestinsk demokrati? Vem skall vi i första hand hålla dörrarna öppna för?

Henrik Carlborg, vice ordf PGS 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hamassegern överdriven?

Utan tvivel har Hamas vunnit valet i Palestina. Det mest demokratiska valet någonsin i ett arabisk land. Men kanske var segern inte så stor som det har framställts.  

Röstsplittring missgynnade Fath  

Valet skedde på två sätt. 66 ledamöter valdes proportionellt på rikslistor. Där fick Hamas 30 platser, Fath 27. Dessutom valdes 66 ledamöter i majoritetsval i flerpersonskretsar. Här vann Hamas 46 platser, Fath bara 16. En orsak var att Fath hade dålig disciplin, massor med Fath.personer ställde upp och konkurrerade ut varandra. Ett exempel: i Khan Yunis fick Fath 37 procent i listvalet, Hamas 34 procent. Men i personvalet vann Hamas 4 platser, Fath bara en. Delvis kan det ha berott på att Hamas ställde upp populära pesoner. Men mest berodde det på att Faths röster i personvalet splittrades upp på alltför många kandidater. Några totala röstsiffror har inte kommit än, men kanske fick Fath inte så många röster färre än Hamas. En annan orsak är att Jerusalemborna inte kunde rösta normalt. Och normalt är huvudstadsbor i alla länder ”modernare” än landsbygdsbor.  

Svårt rösta i Jerusalem  

PGS-gruppen började dagen vid postkontoret precis utanför Herodesporten in till Gamla Stan, en av sex vallokaler i Östra Jerusalem. Att röstningen i Östra Jerusalem skedde på postkontor beror på att Israel anser att området är en del av staten Israel, något som inget land i världen har accepterat. Därför kunde Israel bara godkänna att ett begränsat antal Jerusalembor fick ”poströsta” trots att de röstade i sin egen stad. Resten av de ca 75000 registrerade Jerusalemväljarna tvingades ta sig till vallokaler utanför stadsgränsen. Detta är ett skäl till att valdeltagandet i Jerusalem var betydligt lägre än i resten av landet. Ett annat skäl är att många Jerusalembor är rädda att de kan drabbas av repressalier av isralerna om de röstar i det palestinska valet. Därför har de flesta inte ens registrerar sig som väljare. Till al Quds sa en Jerusalembo på valdagen att den rörelsefrihet som följer med det ”blå” ID kortet som Jerusalembor får är för mycket värd för att riskera den med valdeltagande. En annan är rädd att tvingas flytta från sitt hem om det blir kris i framtiden. Faktum är att Arbetarpartiledaren Peretz häromdagen offentligt frågade om Israel klarar av att integrera 250000 palestinier i Östra Jerusalem.Svaret är förstås nej. En påtvingad etnisk rensning pågår redan genom byråkratiska trakasserier. Det är därför så många Jerusalempalestinier inte vagade rösta. Mot detta demonstrerades flitigt inför PGS och världspressen. Kanske hade normal röstning i Jerusalem påverkat valresultatet.  

Kanske koalitionsregering  

Fortfarande är det oklart om Hamas bildar regering ensamma. I Hamas tidningen al Risala som kom ut igår, dagen efter valet, talas det i flera olika artiklar om samarbete med Fath. Visserligen har Fath tackat nej, men Hamas fortsätter att inbjuda till nationell samlingsregering. Enligt en opinionsundersökning är 70-80 procent av palestinierna för samlingsregering.. Också många politiker är inne på den tanken. Eftersom antagligen ytterligare eftergifter av palestinierna är nödvändiga för att en palestinsk stat skall kunna utropas vill de flesta dela ansvaret med så många som möjligt, ingen vill att någon politisk strömning skall stå utanför och kunna anklaga de andra för svek. Ytterligare ett skäl till att det inte blir Hamas-styre är att Hamas inte nu vill regera ensamt eftersom man inte anser befolkningen mogen för en islamisk stat. I al Quds idag pläderar en sribent för nationell samling. Om samlingsregering är omöjlig, skriver Salih al Qilab, måste åtminstone Hamas och Fath och alla andra ingå ett nationellt avtal om minimistandard för politiken. Bland annat måste Hamas sluta med självmordsbombningar!

Per Gahrton

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jerusalems absurditet

Min medverkan i TV24 häromkvällen tvingade mej att åka över till Västra Jerusalem. På tillbakavägen promenerade jag. Det tar högst fem minuter att gå från Jaffa Roads slut i judiska västra Jerusalem över en parkeringsplats till palestinska Östra Jerusalem. På vissa ställen handlar det bara om att gå över en gata på tio sekunder. Ändå är det två skilda världar. Trots att det inte finns någon mur i Jerusalem, trots att det är samma administration , är det två hela skilda städer. I Västra Jerusalem finns inga palestinier, i Östra inga israeler utom poliser, soldater, illegala bosättare och några ortodoxa judar som ber vid Klagomuren. Att dela staden i en israelisk och en palestinsk huvudstad i en fredsuppgörelse vore enkelt eftersom den redan är delad. En sådan delning utan mur skulle dessutom vara bästa sättet att ena staden på riktigt. Fjärde Kafka-checkpointen Idag fredag har jag förflyttat mej mellan Jerusalem och Betlehem. Ännu en gigantisk Kafka-checkpoint med röster utan människor, låsta grindar, köer, väntan, obegripliga snäsningar och order av osynliga vakter. Ett mellanting mellan flygterminal och gränsövergångarna mellan Öst- och Västtyskland genom Berlinmuren före 1989. Tänk om Laila Freivalds hade tvingats passera en sådan! Kanske hade hon då haft en uns av medkänsla med det palestinska folket. Bara idag dödes en nioårig flicka i Ghaza. Enligt den israeliska människorättsorganisationen Btzelem dödade israelerna fyra gånger så många palestinier som antalet israeler som dödades av palestinier under fjoråret. Varje vecka när det är ”lugnt” i Palestina skjuter israeliska soldater ihjäl ett palestinskt barn! År ut och år in. Tänk om det hade gjort Sveriges utrikesminister lika upprörd som att palestinierna i arabvärldens första demokratiska val röstar på ett parti som varken hon eller PGS gillar! På väg från checkpointen får jag lift med två kristna palestinier från Betlehem, den ena hämtar den andre som också kommer genom den israeliska spärren. De är oroliga för valresultatet. Och ger Europa skulden. Det är er ovilja att ingripa mot Israel brott mot folkrätten och hot mot oss bara för att väljarna röstat fel. Visst är det så. Sanktioner mot Israel har Laila Freivalds avvisat trots att Israel bevisligen brutit med FN-resolutioner, Haagdomstolens utslag, Genevekonventionen, EUs handelsregler. Men Palestina vill hon bestraffa för ett demokratiskt val! Jerusalem är inte den enda huvudstad som präglas av absurditet.  Per Gahrton  PS. Bra PR för PGS Jag kan inte klaga på mediagenomslaget för PGS de senaste dagarna,. Som ordförande i PGS har jag medverkat två gånger i radions P1 morgon, två gånger i TV8 och en gång i TV24. Igår hade jag debatt med Birgitta Olsson I riksradions Studio 1 om hennes och Laila Freivalds dåraktiga hot om att dra in det svenska stödet till Palestina. Det blir troligen da capo i TV4 på måndag morgon. SDS har bett om en artikel och många andra tidningar har ringt om kommentarer. Det känns bra att PGS uppfattas som tillräckligt saklig och trovärdig för att få kommentera utvecklingen i Palestina i stora riksmedier.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En väckarklocka

Hamas valseger är utan tvekan en väckarklocka för Fatah och de andra politiker som fram till valet hade dominerat den palestinska myndigheten. Korruption och nepotism fungerar inte i längden i en demokrati.

Hamas valseger är också en väckarklocka för omvärlden.

Mahmoud Abbas ville skapa fred med förhandlingar. Några meningsfulla förhandlingar kom aldrig igång till följd av Israels och USA:s motstånd. Mahmoud Abbas marginaliserades, liksom hans företrädare Yassir Arafat och alla andra som intar en mer moderat hållning gentemot Israel. Omvärlden förhöll sig passiv.

Istället för förhandlingar har Israel fullföljt sin egen agenda. Israel har fortsatt att bygga bosättningar på Västbanken i strid med vägkartan för fred, och har även vägrat avveckla det fåtal bosättningar som vägkartan kräver skall avvecklas. Omvärlden förhåller sig passiv.

Israels murbygge långt inne på ockuperat område fortsätter, trots Internationella domstolens i Haag utlåtande av den 9 juli 2004. Muren, tillsammans med otaliga checkpoints, gör livet allt svårare för palestinierna och innebär också dagliga kränkningar och förnedringar. Omvärlden förhåller sig passiv.

Situationen på de ockuperade områdena har alltså blivit sämre under moderata palestinska ledare som hoppas kunna nå en lösning genom förhandlingar. Det var i och för sig bra att bosättningarna på Gaza-remsan avvecklades, men det var en ensidig åtgärd från Israels sida och inte något som de moderata palestinska krafterna kan ta på sig äran för.

Eftersom Fatahs förhandlingslinje föreföll ha misslyckats kapitalt var Fatah helt enkelt inte något alternativ för många i parlamentsvalet. Det är i det läget inte konstigt att Hamas har stärkts. Detta har USA försökt parera genom ekonomiskt stöd till ”demokratiska kandidater” – något som givetvis ytterligare underminerat Fatah, som därmed knappast framstått som mindre korrupt och opålitligt.

Hamas framfart hade kunnat undvikas genom en mer engagerad omvärld. Det som behövs är ett stopp för Israels övergrepp, inte kampanjbidrag till vissa palestinska kandidater. Det som behövs är att palestiniernas rättigheter tillgodoses, inte att omvärlden försöker intervenera i palestiniernas politiska liv med pengar, hot och lockelser.

Henrik Carlborg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar