Tillbaka till Jerusalem

Med vänner i Gaza

Lämnar nu Gaza för denna gång, har haft möten med PGS samarbetspartners och i väntan på Flotillan har jag åkt runt och tittat på det Gaza jag aldrig annars har tid till, läst, kollat på nätet och nyheterna, njutit av havet och pratat med folk.

Tänker tillbaka 20 år då jag jobbade här första gången och vi snabbt kunde åka till Gaza varje vecka utan några större problem. Det var efter Osloavtalet som Gaza började spärras av och nu sedan 2007 är Gaza under belägring. Inte ens fiskarna i Gaza har rätt att utnyttja hela Gazas fiskevatten, går de för långt ut blir de beskjutna.

Hade det varit som då, för 20 års sedan hade jag snabbt åkt tillbaka till Gaza igen när Flotillan kommer men nu blir det så att jag stannar i Jerusalem och följer båtarnas färd från där.

Jag hoppas, precis som alla de jag pratat med att Flotillan ska nå Gaza, den behövs som en solidaritetshandling med Gazas och Palestinas befolkning, de som reser gör en insats för att bryta blockaden. De gör det som våra politiker, EU, FN skulle ha gjort för länge sedan, att sätta press på Israel och häva blockaden och se till att den 44-åriga ockupationen får ett slut och att palestinierna äntligen får möjligheter att bilda en egen stat utifrån 1967 års gränser.

Fler och fler människor världen över stödjer Ship to Gaza då de med sitt stöd vill påminna sina regeringar om att det är hög tid för dem att agera i enlighet med internationell lag och mänskliga rättigheter då det gäller Palestina och dess befolkning.

Yvonne Fredriksson

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Semesterdag i Gaza

Foto: Yvonne Fredriksson

Havet väller in med en jämn rytm och det är fina surfvågor, killarna är redan ute, de äldre på sina surfbrädor och de mindre tränar intill stranden med små frigolitplattor.

Det är tidig morgon och jag sitter och väntar på Ahmad från Gaza Community Mental Health Programme, GCMHP som ska ta mig på en tur i Gaza. Här finns en hel del att titta på som jag aldrig gjort då det alltid är möten som ska avhandlas och sedan tillbaka till Jerusalem. En hel del av Gaza historia är förstörd efter alla krig, jordbävningar och stölder bland annat av Moshe Dayan. Men det finns nu ett privat museum som visar en del av det, som en eldsjäl i Gaza har samlat och en del av hans samlingar har vistas på Medelhavsmuseet i Stockholm under våren. En del utgrävningar pågick i Gaza för 11 år sedan som fick avbrytas i och med den andra Intifadans utbrott, men de arkeologer som var inblandade i grävningarna hoppas på att snart kunna komma tillbaka och fortsätta sitt arbete för att kunna vara en del i kartläggningen av Gazas historia.

Ahmad och jag beslutade oss för att hoppa över den äldsta historien och åkte och tittade på två kyrkor i Gaza City. Vi åkte först till den grekortodoxa kyrkan från 400- talet som är byggd på ruinerna av ett hednatempel helgat åt Gazas skyddsgud Marna. Kyrkan har jättefina målningar, är välbevarad och används dagligen av Gazas kristna befolkning.

Vi åkte sedan vidare till den latinska kyrkan som driver en skola och där nunnor som tillhör Moder Theresa-ordern har ett dagis. Nunnan vi träffade kom från Indien och har varit i Gaza i fyra år, hon ska stanna sex år till innan hon kan åka och hälsa på sin familj i Indien för att sedan blir placerad någon annan plats i världen. Denna kyrka är mycket yngre, väggarna var målade ljusblå med fina mosaiklister längs taket och hade också en del fina målningar.

Efter det åt vi en jättegod lunch med fisk av olika slag på en restaurang med en fin lummig trädgård. Imorgon blir det en ny tur, denna gång med Yousef som är chef för finansavdelningen på GCMHP.

Följer givetvis också med i nyheterna kring Ship to Gaza och upprörs av att höra om sabotaget av den svenska båten. Hoppas att de kan laga den fort och att de snart ställer kosan mot Gaza.

Yvonne Fredriksson

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gaza välkomnar Frihetsflottan

Foto: Yvonne Fredriksson

Sitter på altanen till Al Deira, dettta ljuvliga hotell vid stranden i Gaza, det är byggt helt i lera på gammalt traditionellt sätt. Det är en fantastisk eftermiddag, jag tittar ut över hamnen och fiskebåtarna, det är en stark pålandsvind som luktar så gott av hav och salt. Trots att Gaza är belägrat kan man vid havet känna en inre frihet och ett lugn som inte går att finna i Jerusalem.

Al Deira

Jag kom till Gaza via Eretz imorse för att göra projektuppföljning och ha möte med PGS partners Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP) och Palestinian Medical relief Society (PMRS). Jag valde denna vecka för att åka hit för att jag då kan vara med och välkomna Flotilla 2 när de anländer. Men vi får se om jag kan stanna ända tills de kommer då avresan från Aten har skjutits upp. Om jag inte blir kvar får jag lämna mina svenska flaggor till någon annan som kan vifta med dem så att svenskarna som seglar in i Gazas hamn ska se att de är väntade och välkomna.

Vid mötet med GCMHP’s administrativa chef, Dr. Ahmad Abu Tawahina och hans vice, Hussam Al Nouno pratade vi om deras pågående arbete för 2011 och den allmänna politiska situationen men kom snart in på Ship to Gaza.

De tycker båda att det är ett väldigt viktigt och bra initiativ då det sätter fingret på det verkliga problemet, Israels kontroll över Gaza. När Flotillan är på väg till Gaza kommer frågan om Gazas belägring än en gång att komma upp i media och på dagordningen vilket de tycker är viktigt för att på så sätt få en politisk påtryckning på Israel.

Yvonne Fredriksson,
Palestinagrupperna i Sverige

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Niklas bloggar om förberedelserna i Aten

Jag måste räkna efter för att övertyga mig själv om att inte ens två dygn har passerat sedan jag landade på flygplatsen i Aten. De schemalagda förberedelsedagarna inför Ship to Gaza över, och för första gången sedan jag anlände har jag satt mig ned vid min dator för att samla intrycken. Det har varit två intensiva dagar av diskussioner, ickevåldsövningar och framförallt nya vänner.

Det är lika omöjligt som nödvändigt att förbereda sig inför hur Israel kan tänkas bemöta frihetsflottan. Detta slog mig särskilt under en rollspelsövning om hur en möjlig israelisk bordning bäst kan bemötas kreativt och ickevåldsligt. Det är uppenbart hur många variabler som är inblandade även i denna förenklade situation, och tyvärr kontrolleras de flesta av dessa variabler mer eller mindre exklusivt av Israel. Det ligger i Israels händer hur denna frihetsflotta avslutas. Det är som med vädret. Du kan förbereda dig för både sol och regn, men du kan inte bestämma hur vädret ska vara. Vi förbereder oss för att nå Gaza, men också för en bordning. Vi tränar på tekniker som kan lugna soldater och hur vi kan göra motstånd utan att vara aggressator.

På vägen hittar vi förhållningssätt, rekommendationer och gemensamma riktlinjer. Vi ska inte slänga något överbord eftersom det kan uppfattas som om vi har något att dölja. Vi får inte ha något med oss som kan uppfattas som vapen. Vi kommer inte att konfrontera soldater fysiskt.

En sannolik konfrontation är det som är det mest främmande och obekväma med projektet. Det är också ett mycket kritiskt ögonblick där mycket kan gå fel. Därför blir det självklart att det tar stort utrymme i förberedelserna. Vad vi också talar om är saker som hur vi ska hantera sjösjuka, hur det fungerar med maten, vad man bör packa, hur vi ska sova och vad vi ska göra när vi når Gaza.

I luften ligger ständigt den stora obesvarade frågan om när vi ska åka. Angående detta får vi passagerare inte mer information än den som finns på Ship to Gazas hemsida. Innan månadsskiftet är det sagt och vi har spännande dagar framför oss!

Niklas Berg – PGS representant på Ship to Gaza

Publicerat i Niklas Berg | Lämna en kommentar

Minneshögtid i Haifa och Jenin för Juliano Mer-Khamis

I onsdags deltog jag vid minneshögtiden för Juliano Mer-Khamis som blev brutalt mördad i Jenins flyktingläger i måndags. Hundratals människor samlades tidigt på morgonen i Al Medan teatern i Haifa där kistan stod på podiet så att människor kunde passera förbi och ta farväl. Filmen Arnas Children visades och vänner och kollegor höll tal. Kistan bars sedan genom de gamla statsdelarna i Haifa följd av palestinier och israeler sida vid sida, och vi var en del utlänningar där också.

Juliano kämpade hårt för att bygga upp Frihetsteatern i Jenin och genom konsten kämpade han för ett slut på den israeliska ockupationen. Han stod för alla människors lika rätt. För att människorna i Jenins flyktingläger skulle få möjlighet att ta ett sista farväl av honom fördes konvojen till Jallameh checkpoint.

Två bilar släpptes igenom vägspärren. Vi som kom från den israeliska sidan fick stanna där och långt borta såg vi människorna från Jenin. Vi skiljdes åt av staket, bommar och åter staket, vakter från privata vaktbolag med maskingevär och givetvis av soldater från israeliska armén.

Men under en halvtimme släpptes bilen med Julianos kista igenom till den palestinska sidan och människorna där fick en möjlighet att ta ett sista farväl och be för Juliano innan han fördes till sista vilan i kibbutzen Ramot Menashe där han nu är begravd vid sidan av sin mor Arna Mer -Khamis.

En del av de ungdomar som deltagit i Frihetsteaterns aktiviteter hade fått tillstånd att åka in i Israel för första gången någonsin för att få vara med på begravningen av Juliano. De lovade alla att fortsätta Julianos arbete i flyktinglägret och att inte ge upp sin kamp för ett bättre liv, att de ska följa i Juliano och hans mammas fotspår.

Yvonne Fredriksson

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Yvonne Fredriksson | Lämna en kommentar