Resa i Libanon, del 2 av 3

Publicerat den 03 maj 2010 av palestinagrupperna

PGS uppföljningsresa till Libanon under påskveckan inkluderade även ett besök på vår samarbetsorganisation Naba’a:s Följande dag besökte vi Naba’a:s center i Ein el Helweh utanför Saida, det största av de 12 palestinska flyktinglägrena i Libanon med en befolkning på runt 70 000 människor. Trångboddheten och kaoset är påtagligt när man kommer in i lägret. Det var därför en mycket positiv känsla att kliva in genom grinden till Naba’a:s förskola, plötsligt var det mycket tystare och rytmen lugnare än utanför på gatan, de enda ljuden var av barn som skrattade och lekte och lärarnas förklaringar. På morgonen är det förskola för de mindre barnen och på eftermiddagarna finns det möjlighet för äldre barn att få hjälp med läxor eller delta i aktiviteter som organiseras. Ett mål är att hjälpa de barn som är i risk för att hoppa av skolan att återfå motivation eller läsa ikapp det de har missat. Vi lämnade centret och lägret med en stark känsla i magen och tacksamma med att få dela en kort tid med barnen och lärarna på centret, som trots alla svårigheter har lyckats med att skapa en trygg och speciell plats för en del av de palestinska barnen i Ein el Hilweh camp.

Nabaa Ein el Helwe

© Antonio Fernandez de la Torre, Stödundervisning på Naba'as center i Ein el Hilweh

Under resan tillbaka från Saida, med huvudet fullt av bilder från våra besök hos Naba’a är känslorna något förvirrade och lite nedstämda. Trots den väldigt positiva atmosfären i samtliga av Naba:s center och den uppenbarliga glädjen hos barnen så är det trots allt så att verkligheten utanför centrets grindar är hård. Barnen har, åtminstone som det ser ut idag, väldigt få möjligheter i framtiden när det gäller att bygga ett värdigt liv, med jobb, familj och bostad. Situationen i flyktinglägrena är tuff med en stigande arbetslöshet och ökade sociala problem såsom droger och politiska konflikter. Många av de kollegor och vänner vi mött under vårt besök ser ganska negativt på situationen och är genuint oroliga för den allt svårare ekonomiska och sociala situationen i flyktinglägrena.

Text: Alfonso Lozano
Illustrationer: Antonio Fernandez de la Torre
Fler av Antonios illustrationer från resan finns här.

Publicerat i Alfonso Lozano | Lämna en kommentar

Resa i Libanon, del 1 av 3

Publicerat den 21 april 2010 av palestinagrupperna

Under påskveckan besökte en grupp av PGS biståndsutskott några av de palestinska flyktingläger som finns i Libanon och de nuvarande projekt som PGS stödjer. Denna gång besökte vi tre olika organisationer som arbetar för palestiniers rättigheter i Libanon: Naba’a, en organisation som jobbar med barn-och ungdomars rättigheter i flertalet av de palestinska flyktinglägrena; Children of Al Jaleel center, en organisation i Al Jaleel (Wewel) camp i Baalkbak som också jobbar med barn och ungdomar, samt vår sedan länge väletablerade samarbetsorganisation Palestinska Röda Halvmånen (PRCS) utanför Tripoli i Beddawi camp.

© Antonio Fernandez de la Torre

Varje gång vi besöker till Libanon blir man lika tagen av den otroliga kontrasten mellan Beirut och resten av landet. Färden till ett av de palestinska flyktinglägrena, via Beirut ”downtown” med sina luxuösa affärer och caféer, är som att göra en resa från ”Nord till Syd”, från en rik välfärd till ett så kallat utvecklingsland, en resa som tar mindre än en timme. Men, under den ytligt lyxiga fasaden ser man en annan bild av Libanon, där statsskulden har nått 50 miljarder dollar och arbetslösheten stiger i samma takt som matpriserna. I UNDP:s Human Development Report från 2009 har Libanon sjunkit tre steg när det gäller Human Development Index, till 83:e plats.

Det första av våra besök tog oss till Saida, där Naba’a (Development without Borders) har sitt huvudkontor. Tillsammans med Naba’a stödjer PGS ett projekt inom ’Early Child Development’ där Naba’a bedriver förskoleverksamhet i två flyktingläger och hjälper barn från mer socialt och ekonomiskt utsatta familjer att förbereda sig för UNRWAs tuffa skolprogram.

Ali, en av Naba’a:s projektledare, tog oss ner till Al Buss camp utan för Tyr och efter att ha visat upp våra tillstånd inför militären i den libanesiska ’checkpoint’ som kontrollerar all trafik in och ut ur lägret, kom vi lite försenade fram till det Morsdag firande som Naba’a arrangerat med barnen på den förskolan de bedriver i lägret. Med sång och dans, där föräldrar och syskon klappade med i uppmuntrande takt hyllades alla mödrar i lägret. Vi hade dock inte mycket tid att stanna och prata med deltagarna eftersom Naba’a även fixat med ett besök i Rashidyeh camp, som också ligger i Tyr.

Samtal i Naba'as förskola i Rashydieh. © Antonio Fernandez de la Torre

Atmosfären i Rashydieh var mycket lugnare än i tidigare läger vi besökt, som exempelvis Beddawi och Nahr el Bahred camps, och lägret har också något mer av en lantlig prägel då det omges av åkrar och små jordbruksplättar. Förskolan som Naba’a bedriver är välorganiserad och barnen kan här spendera delar av sin tid på centret i den lilla lekparken som är anpassad till barnens åldrar och få rätt till att leka, en av Barnkonventionens grundläggande rättigheter.

Hemma hos familjer i Rashydieh

Hemma hos familjer i Rashydieh © Antonio Fernandez de la Torre

Vi fick också förmånen att besöka två familjer vars barn går i Naba’a:s förskola. Som så ofta blev vi mötta av en stor gästfrihet trots den kärva livssituationen de flesta tvingar leva i. Mammorna till barnen berättade om möjligheten som Naba’a erbjuder om att lära sig mer om relationen till sina barn samt att barnen verkar älska att komma till Naba’a:s center.

Text: Alfonso Lozano
Illustrationer: Antonio Fernandez de la Torre
Fler av Antonios illustrationer från resan finns här.

Publicerat i Alfonso Lozano | Lämna en kommentar

COOP mörkar om israeliska varor

Publicerat den 16 april 2010 av palestinagrupperna

Konsumentföreningen Väst (KF Väst), som ingår som medlemsorganisation i COOP, har på sin vårstämma beslutat att sluta saluföra israeliska produkter i COOP-varuhus och andra butiker inom KF Väst. Beslutet motiveras av den fortsatta och utvidgade israeliska ockupationen och kolonisationen av palestinskt land tillsammans med det faktum att man inte utifrån den israeliska ursprungsmärkningen av produkter kan fastställa om varorna producerats inom själva Israel eller på ockuperad mark.

Nyligen fastslog EU-domstolen att de israeliska bosättningarna på Västbanken inte är att betrakta som en del av Israel, och att produkter därifrån således inte kan omfattas av EU:s handelsavtal med Israel. En tredjedel av de israeliska produkterna beräknas vara helt eller delvis producerade på ockuperat område.

KF Väst rekommenderar att den tagna ståndpunkten, att sluta saluföra israeliska produkter, också görs till hela COOP-rörelsens ståndpunkt vid den kommande nationella COOP-stämman nästa år.

Enligt COOP centralt skall ”en eventuell bojkott mot handel med enskilda länder avgöras av Sveriges regering och riksdag eller EU och/eller FN”. Någon sådan policy har emellertid inte stöd i förbundets stadgar, och KF var tidigt ute med bojkott av varor från den vita apartheidregimens Sydafrika – långt före införandet av det svenska handelsembargot mot landet 1987.

COOP mörkar om att israeliska produkter tillverkade på ockuperad mark – som kolsyremaskinen Soda Stream – fram till nu saluförts som israeliska varor i butiker och varuhus runt om i Sverige, tvärtemot EU-domstolens beslut. Man har heller inte kunnat prestera några garantier för att detta inte kommer att hända igen.

KF Väst måste nu följa sina medlemmars beslut och utan dröjsmål sluta saluföra israeliska varor i butikerna inom sitt område. Även andra KF-föreningar inom COOP borde ta samma initiativ. Och varför skulle inte kunderna i ICA-, Hemköp- och andra dagligvarubutiker kunna påverka sina handlare till ett liknande beslut?

Gunnar Olofsson
Ordförande i Göteborgs Palestinagrupp

Publicerat i Gunnar Olofsson | Lämna en kommentar

Brev till SvD med anledning av vilseledande annons

Publicerat den 08 april 2010 av palestinagrupperna

PGS har i dag skickat detta brev till Svenska Dagbladet med anledning av den här annonsen. (Uppdatering: annonsen togs bort efter att vi skickat brevet, de har lovat att återkomma med ett svar.)

Till Svenska Dagbladet med anledning av reseannons i SvD accent

I en annons i SvD accent, erbjuds läsarna en speciellt framtagen resa till ”Israel– där världsreligionerna islam, judendom och kristendom möts”. När vi läser vidare i annonsen ser vi att resan skall gå genom Jordandalen, Döda havet och att ett besök i både västra och östra Jerusalem står på programmet. Annonsen illustreras dessutom bland annat av en bild av Klippmoskén.

Vi är väldigt förvånade och tycker att det är upprörande hur denna resa presenteras och undrar om Svenska Dagbladet medvetet bidrar till att ge människor intrycket av att ockuperade palestinska områden tillhör Israel. Dels ligger Jordandalen och större delen av Döda Havet på det ockuperade Västbanken och så gör även östra Jerusalem. Om Palestina eller om ockupationen sägs inte ett ord.

Det står i annonsen att man sista kvällen på resan skall äta middag på ”anrika American Colony”. Annonsen ger intryck av att det ligger i Israel, vilket inte stämmer eftersom det ligger i den östra delen av Jerusalem som är under ockupation.

I dag ligger Sveriges, liksom alla andra staters ambassader i Tel Aviv då de inte erkänner Israels överhöghet över Jerusalem eftersom hela Jerusalem enligt FN-beslut är så kallat ”corpus separatum” och skall vara en internationell zon. Israel ignorerar detta och accepterar inte FN:s beslut från 1948.

Att presentera en resa till Israel som är en ockupationsmakt, på detta romantiserande och felaktiga sätt anser vi vara vilseledande och oansvarigt av Svenska Dagbladet.

Palestinagrupperna vill med anledning av detta ha en förklaring hur man tänkte när man tog beslutet att publicera en annons med så många faktafel. Vi vill även uppmana Svenska Dagbladet att plocka bort annonsen.

Palestinagrupperna i Sverige

Publicerat i PGS | Lämna en kommentar

Mitt möte med Palestina och Israel

Publicerat den 19 mars 2010 av palestinagrupperna


Foto: Yvonne Fredriksson

Nahal Mehrnoush som gör sin verksamhetsförlagda utbildning hos PGS i Jerusalem berättar om sitt första möte med Israel och Palestina:

Jag önskar att fler visste..

För drygt två veckor sedan kom jag tillsammans med fyra andra tjejer från högskolan i Jönköping till Israel/Palestina för att göra vår verksamhetsförlagda utbildning. Då trodde jag att jag visste mycket om konflikten och att tiden här inte skulle bli någon större utmaning. Då kände jag inte till känslan av att stå bredvid höga murar och hållas instängd. Då kände jag inte till känslan att stå i checkpoints varje dag. Jag visste inte om känslan av att dagligen se förtryck och känna hopplöshet. Då visste jag inte vilken utmaning och frustration tiden här skulle bli. Men nu efter två veckor, vet jag.

Konflikten i mellanöstern hör man mycket om hemma i Sverige. Världens längsta och kanske viktigaste konflikt men bilden av vardagen i konfliktens centrum var något jag varken hade kunskap om eller kunde tänka mig. Den mediebild jag hade med mig från Sverige var inte den jag fick se här.

När vi först landade på flygplatsen Ben Gurion, Tel Aviv, en eftermiddag för två veckor sen var vi helt fascinerade av den moderna flygplats vi befann oss på. Vi var fascinerade av den gröna natur och de moderna, fina, rena gator vi åkte på. En av tjejerna sa ”är det bara jag som är förvånad av hur grönt och rent det är här?”. Hon var inte ensam om förvåningen, alla höll vi med. Bilden vi hade av Israel/Palestina var en helt annan. Det vi skulle upptäcka senare under vår tid var att det finns många fina delar här, de israeliska delarna. De palestinska var däremot i allmänhet något helt annat, långt ifrån det moderna, rika Israel.

Israel och Palestina ligger in i varandra. Palestina består av Gazaremsan och Västbanken som ligger skilda från varandra. Gaza har sitt eget styre med Hamas men är under fortsatt israelisk ockupation. Västbanken är också ockuperat av Israel men styrs via Palestinska myndigheten PA. Jerusalem (som enligt israelerna räknas till Israel) är ett område på Västbanken (Östra Jerusalem) med många palestinier. De palestinier som lever där måste ha israeliska ID kort (uppehållstillstånd). De som har detta har rätt att åka in och ut ur Västbanken och Jerusalem, genom checkpoints. Checkpoints låter smidigt kanske du tänker men jag vill berätta att smidigt är något som jag hittills inte har mött på, vare sig i checkpoints eller på andra platser där israeliska soldater möter civila palestinier.

I och med att min verksamhetsförlagda utbildning ligger på Västbanken, Ramallah, och vårt boende under tiden här ligger i Jerusalem åker jag dagligen från ett land till ett annat. Jag åker mellan ett u-land som lever på bistånd och ett högteknologiskt rikt land. Kontrasterna är enorma och det känns som två olika världar, men samtidigt är det ända som skiljer dem åt en mur. En mur som ska ge israelerna trygghet och säkerhet, en mur som håller det palestinska folket splittrat. En mur som gör konflikten mellan israeler och palestinier än mer djup.


Foto: Yvonne Fredriksson

I dag bor det cirka fyra miljoner palestinier kvar i Palestina/Israel. 10 miljoner bor utanför i grannländer som Libanon, Jordanien, Syrien och andra länder som USA. I Sverige bor det dryga 40 000 palestinier. Siffrorna ger en känsla av hur situationen är för palestinier här då enormt många fler av landets befolkning lever som flyktingar eller medborgare i andra länder än det egna. Även inom landet lever stora delar av befolkningen som interna flyktingar. (UD)

Skräck är en känsla jag aldrig känt så mycket som i och kring Jerusalem och övriga Israeliskkontrollerade Västbanken. Soldater, poliser, pistoler och k-pist ser man överallt. Det sägs att de ska göra området säkert men det känns snarare hotfullt och skräckinjagande. Säkerhet är viktigt men var går gränsen mellan säkerhet och maktutövande? Checkpointsen är den plats där jag känner den största skräcken. Soldater riktar sina vapen mot mig och jag blir rädd varje gång. De är nonchalanta eller otrevliga, ibland elaka. De kommer antagligen inte göra mig nått men känslan som sprider sig inom mig är hemsk. Ingen vågar säga nått om sättet de blir behandlade, vare sig jag eller de palestinier som står med mig i kön. Risken är för stor, risken att bli av med Västbanks ID kortet. Detta skulle innebära att de inte får komma in i Jerusalem för att arbeta, gå till skolan eller besöka sjukhusen. Känslan som sprider sig inom mig är vardagsmat för palestinierna här. Jag kan inte låta bli att fråga mig hur de klara av det?

Jag märker att jag pratar på om mycket olika saker men det är också det man hela tiden stöter på här men det gemensamma är att allt kopplas till konflikten. Det är massor som är så som jag inte hade önskat att det skulle vara. Människor lider! Andra vet inte om vad som händer. Vissa vill ha sin rätt, andra vill ha mer mark. Komplexiteten av konflikten är enorm. Jag är inte rätt person att avgöra vilka som har rätt till vad men det jag ser och tycker mig kunna uttrycka mig om är att alla människor förtjänar att behandlas med värdighet, oavsett nationalitet eller religion. Sorgligt nog är min erfarenhet hittills att det är långt ifrån verkligheten här.

Utmaningen för mig att vara här och frustrationen över situationen är något jag behöver känna i två månader, sen åker jag hem igen till mitt trygga liv i Sverige men hur är det för de människor som lever här? De människor som inte bara är här en kort stund utan som lever i en vardag full av hopplöshet och frustration? Vem hjälper dem och hur länge orkar de stå ut? Jag kan nu säga att jag känner igen alla de känslor som jag tidigare var ovetandes om och det är känslor jag önskar ingen skulle behöva känna.

/Nahal Mehrnoush

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar