Palestinagrupperna i Sverige

Av Gunnar Olofsson

I december 2016 genomförde cancersjuka kvinnor i Gaza en protest mot den nuvarande situationen som hindrar svårt sjuka människor i Gaza att få den vård de behöver för att överleva. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har andelen beviljade tillstånd att lämna Gaza för vård i Israel eller på det palestinska Västbanken sjunkit från 92,5% år 2012 till 44% i oktober 2016. Israeliska ”Physicians for Human Rights” (PHR-I), som engagerat sig i frågan, rapporterar att man nu ser en tredubbling av patienter som sökt organisationens hjälp för att få igenom sina ansökningar.

Minskningen av beviljade utresetillstånd för medicinsk behandling är ett led i en allmän skärpning av blockaden från de israeliska myndigheternas sida. Allt färre tillåts således lämna Gaza, också för att resa till andra palestinska områden. Importen av inte minst läkemedel stryps, och enligt läkare på sjukhusen har medicinbristen inte varit så här svår på många år. Gaza lider också av en kronisk brist på elektricitet – efter att Israel bombat sönder områdets enda kraftverk 2006 och sedan på olika sätt förhindrat återuppbyggnad – vilket ytterligare försvårar situationen för sjukvården och livet i Gaza som helhet.

Förlorarna är främst svårt sjuka människor, inte minst cancersjuka barn, som nu inte får den behandling de behöver. Från Sveriges feministiska regering hörs dock ingenting när de svagaste i det instängda Gaza drabbas av denna medvetna ondska.

Av Kerstin Dahlberg, styrelseledamot

Med lite pengar eller en annan markbit ska palestinier kompenseras för den mark som de själva äger, men som israeliska bosättare olagligt tagit i besittning. På så vis ska cirka 4 000 illegala bosättarhem göras lagliga och palestinier fås att acceptera markstölden. Sent igår kväll antog Knesset, det israeliska parlamentet, den lag (Regularization law) som är en exproprieringslag och som av en del kritiker i Israel till och med kallas ”stöldlagen”.

Lagen ger Israel rätt att retroaktivt expropriera privatägd palestinsk mark som nu upptas av bosättningar och utposter, bådadera olagliga enligt internationell rätt. Utposter, ett slags annex till bosättningar, har fram till nu varit olagliga även enligt israelisk lag. Nyligen utrymdes en av dem, Amona, under protester från bosättarna. Med den nya lagen blir utposterna lagliga – enligt israelisk lag – även om de inte får äganderätt till marken de bor på utan den går till den israeliska staten. Hela konstruktionen verkar underlig och har också ifrågasatts av vissa politiker och jurister i Israel. Men syftet är tydligt att tillåta fortsatt expansion av bosättningarna på Västbanken och ett första steg mot fullskalig annektering.

Foto: Palestinagrupperna i Sverige

”Idag har vi skrivit historia”, utropade vice försvarsministern Eli-Ben-Dahan, enligt tidningen Jerusalem Post. ”Israels regering accepterade sitt fulla ansvar för bosättningarna i Judeen och Samarien”. Det är så (den judiska) staten Israel omnämner den ockuperade Västbanken – med de bibliska namnen på området.

Men som sagt, konstruktionen är tveksam, och även högerpolitiker som tidigare ministern Dan Meridor, Likudpartiet, har ifrågasatt den. Tidningen Haaretz citerar hur han har betecknat den som ”ond och farlig” (evil and dangerous) då den strider mot demokratiska principer. Och – Israel är som bekant, mån om att se sig som Mellanösterns enda verkliga demokrati. Enligt Meridor har de arabiska/palestinska invånarna i Judéen och Samarien inte rösträtt till Knesset, som därmed inte har rätten att skapa en lag som rör deras mark.

Hur reagerar då världssamfundet på detta tilltag? Så nyss som den 23 december antog FNs säkerhetsråd resolution 2334 och slog tydligt fast, att bosättningarna är olagliga. Det har de i och för sig varit länge och det finns otaliga resolutioner och konventioner, som Israel nonchalerar eller flagrant bryter mot. En A4-sida räcker inte för att redovisa alla. Så varför skulle Israel bry sig om 2334? I synnerhet inte som USA nu bytt till en president, som Israel varmt välkomnat och uppenbart förväntar sig stöd av – större stöd än de fått av tidigare presidenter -och det har inte varit minimalt.

Sveriges regering fördömde för mindre än en vecka sedan Israels bosättningsexpansion och de 6000 nya bosättarhem som var Israels trotsiga svar på världssamfundet resolution. Kritik är bra mot internationell brottslighet likt den Israel ideligen gör sig skyldig till, men den räcker uppenbarligen inte.

Vi uppmanar Sveriges regering att verka för sanktioner mot Israel och att avbryta det svenska vapensamarbetet med Israel. Inom ramen för EU måste Sverige arbeta för att häva handelsavtalet som gynnar Israel samt stoppa utbetalning av skattemedel till det forskningssamarbete, Horizon 2020, som Israel drar nytta av. Att bryta mot internationell rätt måste få konsekvenser. Allt annat visar att den är meningslös, vilket är gravt allvarligt.

Av Gunnar Olofsson, ordförande PG Borås

Den israeliska armén ägnar sig åt ”uppenbarligen systematiskt olagligt dödande” av palestinier i Gaza och har förvärrat den humanitära krisen i området. Det är slutsatserna i en rapport presenterad för Europarådets Parlamentariska Församling (PACE) i slutet av januari. Rapporten, med kravet på Israel och Egypten att avbryta blockaden av Gaza, är framtagen av den svenska politikern Eva-Lena Jansson (s) och antogs med röstsiffrorna 46 för, 12 emot och 2 nedlagda röster.

PACE konstaterar att över 2.000 palestinier dödades, över 12.620 hus förstördes, och 6.455 hus allvarligt skadades, under Israels anfall mot Gaza sommaren 2014. Sammanlagt 17.650 familjer, med totalt omkring 100.000 personer, blev hemlösa flyktingar i en redan överbefolkad instängd enklav. Israel har sedan dess genomfört en ”massiv och exceptionell ökning” av attackerna mot palestinska fiskare och deras redskap och använt ”överdrivet och medvetet våld utan grund” mot jordbrukare, journalister, medicinsk personal och protesterande i området utefter gränsen mellan Gaza och Israel.

Foto: Yvonne Fredriksson. Al Wafa-sjukhuset bombades under attackerna 2014

Gaza genomlever nu en svår el-kris, med elektricitet högst några timmar dagligen, till följd av blockaden, brist på reservdelar och politisk misshushållning – något som lett till stor social oro. Enligt en färsk ekonomisk rapport har området redan nått ett stadium av ekonomisk kollaps. Den öppna arbetslösheten är nu 43,2%, andelen fattiga uppgår till 38,8% och var femte invånare lever under gränsen för extrem fattigdom. Omkring 1,5 miljoner människor är beroende av utländskt bistånd. Återuppbyggnaden av allt som förstörts går orimligt långsamt och bara en bråkdel – runt 25 miljoner av 566 miljoner dollar – av de medel som beräknats behövas för återuppbyggnaden har hittills i praktiken avsatts för detta.

Det finns helt enkelt inget alternativ till ett avbrytande av blockaden. Sveriges regering – som i egenskap av ordförande i FN:s säkerhetsråd just försuttit chansen att visa vägen – måste nu ta till sig att såväl PACE-resolutionen om stopp för blockaden av Gaza, som FN:s säkerhetsråds resolution 2334 om avbrytande av ockupationen av Palestina, är på riktigt och måste omsättas i praktisk handling. Det är dags för påtryckningar på Israel – bojkotter, avinvesteringar och sanktioner – så att man till sist tar sitt förnuft till fånga, avslutar ockupationen och blockaden och inleder normala förbindelser med omvärlden.

Görs ingenting snart riskerar – i ljuset av en alltmer ohållbar situation i Gaza och ny kraftig utbyggnad av illegala bosättningar på Västbanken – hela utvecklingen annars att slutgiltigt gå över styr.

Israels tillblivelse, och särskild fördrivningen av palestinierna, fick mycket långtgående direkta och indirekta konsekvenser. Genom Israels hårdnackade vägran att låta flyktingarna återvända dömdes regionen till krig och konflikter för överskådlig tid. De politiskt instabila arabstaterna skakades de närmsta åren av politiska mord och kupper: Kung Abdullah av Jordanien mördades 1951, kungadömet i Egypten avskaffades och Nasser tog makten, revolutioner i Syrien och Irak… Ytterligare en indirekt följd av Nakba var att många av arabvärldens judar lämnade sina ursprungsländer och  kom till Israel. I vissa fall var detta till följd av förföljelser, vilket i sådana fall är förkastligt. I andra fall kom de till Israel med israelisk uppmuntran och finansiell hjälp. Mellanöstern blev sig aldrig likt igen.

Israel har en rätt att existera som stat. Det innebär emellertid inte att man får blunda för hur staten kom till. Det är tvärtom så att världen – inte minst Israel självt – har ett behov av att se historien i vitögat och öppet utreda, debattera och bearbeta historien, och sin egen plats i den. Även mindre ärorika stunder måste upp till diskussion. Vissa israeliska akademiker, som Avi Schlaim, Benny Morris och Ilan Pappe, har länge varit inne på den linjen. Israel har försökt leva på nationella myter länge nog.

Åtminstone några saker borde det råda enighet om, vare sig man anser sig vara Israel-vän eller Palestina-vän: 

1. Israel hade aldrig kunnat utropas som judisk stat om inte den palestinska befolkningen först fördrivits från det som sedan blev Israel.

2. Fördrivningen av den palestinska befolkningen utgjorde en skandalös kränkning av deras rättigheter. Oavsett vilken ”rätt” sionisterna ansåg sig ha till landet – de har fått det av britterna, de har fått det av FN, eller de har fått det av Gud – så hade de aldrig, någonsin, rätt att så brutalt fördriva den palestinska befolkningen.

3. Nakba utgör fortfarande ett öppet, blödande sår i Mellanöstern. Det kommer aldrig att bli någon varaktig fred i regionen innan såret har helats, något så när, och börjat läka.

Nakba med sina fördrivningar och massakrer skulle fortsätta även något år efter Israels utropande. Kanske kan man säga att Nakba i en ny form fortsätter även idag – Israel tar över bit för bit av Östra Jerusalem och Västbanken medan palestinierna successivt fördrivs.

Detta avslutar Nakba-bloggen, för den här gången. Tack till er som har läst, och ett särskilt tack till er som mejlat era synpunkter och bidragit till en konstruktiv och givande dialog!

Henrik Carlborg, medlem i PGS förbundsstyrelse

I många år har jag försökt att få Migrationsverket att förstå att UNRWA-registrerade palestinska flyktingar ÄR FLYKTINGAR så länge som flyktingskapet inte har upphört.

Den 15 juni 2010 informerade Migrationsverket mig att de förberedde ett rättsligt ställningstagande beträffade hur flyktingskapet skall bedömas när det gäller statslösa palestinier som är UNRWA-registrerade. Tiden har gått och det har varit tyst.

I juldagarna 2012 skrev jag en artikel i tidskriften Dagens Juridik om att statslösa palestinska flyktingar som kommit till Sverige från Syrien INTE får en rättssäker prövning. Migrationsverkets policy var då att endast de palestinier, UNRWA-registrerade eller icke, som kunde visa individuella skäl hänförda till de stridande parterna i Syrien skulle beviljas permanent uppehållstillstånd om de uppfyllde kriterierna att vara flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen. Statslösa palestinska UNRWA-registrerade flyktingar som inte kunde uppvisa individuella skäl utan endast hänvisade till den allmänna krigssituationen i Syrien ansågs inte vara flyktingar. De fick avslag på begäran om att bli klassade som flyktingar och avslag på ansökan om resedokument. De fick dock uppehållstillstånd men grundat på ett alternativt behov av skydd. Oftast beviljades de ett tre-årigt uppehållstillstånd. I min artikel skrev jag att även dessa flyktingar skall ha rätt att bli klassade som flyktingar eftersom flyktingskapet inte har upphört. Sverige har skrivit under flyktingkonventionen och är därmed skyldig att följa den. Att bli klassad som flykting har bl.a. en viktig psykologisk betydelse. Det är också ett erkännande av personens rättsliga ställning men ger också en rätt, för den som lagligen befinner sig här, att bli beviljade resedokument och flyktingförklaring.

Den 17 april 2013 beviljade Migrationsdomstolen i Stockholm en UNRWA-registrerad palestinier från Syrien både flyktingstatus och permanent uppehållstillstånd med motiveringen att huvudregeln är att bevilja en flykting ett permanent uppehållstillstånd.

Den 24 april 2013 beviljade Migrationsdomstolen i Göteborg en UNRWA-registrerad palestinier från Syrien flyktingstatus.

Först den 15 maj 2013 kom så Migrationsverkets rättschef med en kommentar angående flyktingstatus och resedokument till palestinier. Sammanfattningen är att UNRWA-registrerade palestinier som tvingats fly har rätt till resedokument och flyktingförklaring. Migrationsverket är dock tyst beträffande permanent eller endast ett treårigt uppehållstillstånd. Jag har nu ställt en fråga till Migrationsverkets rättsenhet om detta.

Birgitta Elfström, humanjurist

Läs mer: Maan News UN: Fighting displaces most Palestinians in Syria