Stoppa utsvältningen av Gaza!

Publicerat den 11 december 2008 av palestinagrupperna

Den israeliska blockaden av Gaza fortsätter. Röda Korset rapporterar om allt fler fall av kronisk undernäring – något som inte minst drabbar barnen. Närmare 80% av den 1,5 miljoner stora befolkningen lever under FN:s fattigdomsgräns.

I detta läge skärper Israel blockaden ytterligare. I början av december stoppade den israeliska flottan det libyska fartyget al-Marwa – lastat med 1200 ton ris, 750 ton mjölk, 500 ton olja, 500 ton mjöl och 100 ton mediciner till befolkningen i Gaza – och tvingade det att vända om. Även FN-hjälp, och sändningar från t.ex. den israeliska fredsrörelsen, har stoppats.

Enligt Folkmordskonventionen, antagen av FN:s generalförsamling den 9 december 1948, är det att beteckna som folkmord att uppsåtligen tillfoga en viss grupp människor ”svår kroppslig eller själslig skada” och påtvinga den ”levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis” (artikel II).

Det är märkligt att israeliska judar, som upplevt folkmord och förintelse, själva använder folkmordsstrategier mot sina medmänniskor. Märkligt är också att den egyptiska regeringen, som talar högt och brett om solidaritet med palestinierna, inte bryter blockaden genom att öppna gränsen mot Gaza och släppa in förnödenheter.

Men märkligast är att demokratiska stater som Sverige, och EU, låter detta hända, och inte agerar mot så uppenbara brott mot FN-konventioner och folkrätt. Amnesty International kallar nu till protester mot Israels politik. När få vi se våra politiska partier, och regeringen, agera?

Gunnar Olofsson
Palestinagruppen i Göteborg

Publicerat i Gunnar Olofsson | Lämna en kommentar

Varför är det så tyst?

Publicerat den 04 december 2008 av palestinagrupperna

yvonnesblogg
Foto: Yvonne Fredriksson

Sitter och läser olika rapporter som kommer in på min e-mail och undrar återigen hur länge palestinierna ska behöva vänta innan någon ingriper. FN och det hela internationella samfundet vet vad som pågår, det finns FN beslut om att en palestinsk stat ska bildas utifrån 1967 års gränser och Israels övertagande av Jerusalem godkänns inte av FN, men ändå kan Israel fortsätta med sitt förtryck.

Jag tog en bild i Qlandia flyktingläger den 15 maj på årsdagen av Al Nakba med ett citat från en av Bob Dylands texter och det stämmer så väl. Hur länge ska det palestinska folket vänta? Vem kan skydda dem från allt som händer?

Jerusalem den 2 december
Under natten blev en palestinsk man svårt knivskuren nära Mea´Sharim i jerusalem. Det ses som en riktad etnisk händelse.

Hebron den 2 december kl 10.00
Stridigheter blossade upp mellan palestinier och bosättare efter det att bosättare tog sig in i H2 området i Hebron vilket är det område som lämnats över till palesitnierna. Bosättarna kom dit för att protestera mot det beslut som tagits av Israels högsta domstol om att bosättare måste lämna ett hus som de ockuperat. 20 palerstinier och 17 israeler skadades och polisen arresterade 14 bosättare.

Klockan 20.30 tog den israelsika militären beslut om att det palestinska H2 området i Hebron är militärt stängt område.

Ramallah den 2 december
Under natten vandaliserade judiska bosättare två moskéer i Sinjel och i Turmusáaya, två byar i näsheten av Ramallah. Bosättarna sprayade antiislamisk grafitti på väggarna. Palestinska bilar blev också utsatta för vandalisering.

Under natten drog bosättare upp cirka 47 olivträd som tillhör palestinska familjer i byn Ras Karkar, nordväst av Ramallah.

Nablus den 2 december kl 07.30
Bosättare från bosättningen Tappuach söder om Nablus kastade stenar mot palestinska bilar nära Za´tara vägspärr. Inga skadade har rapporterats.

Kl 20.30 blockerade bosättare Za´tara vägkorsning under flera timmar för att protestera mot israeliska högsta domstolens beslut om evakution av bosättare från ett hus som de tagit över i Hebron. Den israeliska armén arresterade två bosättare.

Det som jag tagit upp här är bara ett axplock av händelser. Varje dag är nya saker som inträffar och det internationella samfundet väljer att titta bort. Jag skäms när jag träffar folk, vad ska jag säga? Sverige var tidigare en stark röst utåt men nu följer man helt EUs linje att vara tysta och på så sätt delaktiga i det som sker.

Yvonne Fredriksson

Publicerat i Yvonne Fredriksson | Lämna en kommentar

Konferens för rätten att återvända

Publicerat den 28 november 2008 av palestinagrupperna

podiet1
På podiet satt 16 män och en kvinna på den Hamasdominerande konferensen om Rätt till återvändande Foto: Per Gahrton

Per Gahrton rapporterar från den arabiska konferensen För Rätt till Återvändande,
Damaskus 23-24/11 2008

När jag på en PLO-mottagning i mitten av november med anledning av tjugoårsminnet av den palestinska självständighetsförklaringen 1988 berättade att jag skulle åka till en stor konferens om Rätten till återvändande i Damaskus möttes jag av både glada tillrop och tveksamma kommentarer. Ingen konferens i Syrien kan äga rum utan total kontroll av den härskande Baathregimen, som knappast är särskilt vänligt inställd till vare sig Fatah eller PLO. Visserligen hyllades Syriens president Bashar al-Assad med rätta för att han, liksom sin far, inte som andra arabiska regimer har satt sig bekvämt till rätta i USA:s knä. På ett av konferensens mest välbesökta seminarier betonade den brittiske journalisten George Galloway att han hyllade den syriske presidenten ”för det han gör rätt, inte för det han gör fel”. Många palestinier och Palestinavänner har dock svårt att minnas hur Syrien konsekvent genom alla år har försökt ta kontrollen över den palestinska frihetsrörelsen och alltid har stött Fatah:s konkurrenter, också under alla år då Fatah inte hade drabbats av korruptionens förbannelse och fortfarande hade stöd av en stor majoritet av palestinierna.

Men idag är läget alltså annorlunda och en konferens som domineras av islamister är, på gott och ont, någorlunda representativ för en stor palestinsk opinion – även om en opinionsundersökning nyligen visade att Fatah-ledaren Abbas skulle ha god chans att besegra Hamas f d premiärminister, Haniya, i ett fritt presidentval. Fatah var inte heller helt frånvarande utan företräddes framförallt av Faruq Qaddumi. De applåder han fick av de femtusen åhörarna var dock en mild västanfläkt jämfört med den orkan som följde på den Damaskusbaserade Hamas-ledaren Khaled Mishals anförande. Ytterligare ett tecken på slagsidan på konferensen var att en av det palestinska motståndets främsta symbolfigurer, Leila Khaled, odödlig genom en oblodig flygplanskapning 1969, inte stod på programmet utan fick framföra sin maning till motstånd som fri talare – givetvis utan vare sig hijab eller niqab utan med demonstrativt otäckt hår.

Men slagsida eller inte, det om och om igen upprepade kravet på att beslutet i FN-resolution 194 från den 11 december 1948 om att palestinierna skall ha full rätt att välja mellan att återvända eller få kompensation måste genomföras, det kravet har oerhört bred förankring bland palestinierna. Det betyder säkert inte att miljoner palestinier skulle välla in i Haifa, Jaffa, Safed, Lydda osv om FN-resolutionen genomfördes. Alla palestinier vet att deras hus inte finns kvar. Eller är bebodda av andra människor. Det samhälle de – eller oftast deras föräldrar och far- och morföräldrar – lämnade 1948-49 är utplånat. Undersökningar visar att bara en bråkdel vid ett fritt val skulle välja att flytta tillbaka till Israel och, som det också står i resolutionen, ”leva i fred med sina grannar”. Det hindrar inte, som en talare betonade, att frågan om återvändandet inte ”ägs” av vare sig Israel, stormakterna eller ens PLO, utan av varje enskild palestinier.

Rätten att återvända kan inte förhandlas bort, den är grundlagd såväl i resolution 194 som i den allmänna folkrätt som efter andra världskriget har betonat att flyktingar alltid ska få återvända hur svårt det än kan förefalla. Allt talar för att de allra flesta palestinier skulle välja kompensation – men de vägrar, med rätta, att avhända sig rätten att själva fatta det beslutet.

Det paradoxala är att samtidigt som omvärlden numera, delvis med stöd av israeliska historiker, börjar erkänna att det som skedde 1948-49 var en regelrätt fördrivning, en storskalig etnisk resning, har flyktingfrågan försvunnit från fredsförhandlarnas dagordning. Damaskuskonferensen var en viktig påminnelse till alla fredsförhandlare, inte minst PLO:s, att om de glömmer flyktingarnas rätt till återvändande kan de räkna med bråk.

Per Gahrton

femtusen
Femtusen personer från ett femtiotal länder deltog i konferensen, däribland flera svenskpalestinier.

leila
Leila Khaled, legendarisk flygkapare (utan blodsutgjutelse), som var en av ett fåtal företrädare för den palestinska vänstern, manade till motståndskamp mot den israeliska ockupationen.

kvinnor
Den manliga dominansen bland talare och deltagare var massiv, dock var det bara en liten del av kvinnorna som bar niqab-slöjor.

Publicerat i Per Gahrton | Lämna en kommentar

Den 29 november- FN-dagen för solidaritet med det palestinska folket

Publicerat den 28 november 2008 av palestinagrupperna

Det finns fortfarande bara en lösning på palestinakonflikten och det är att det bildas en oberoende palestinsk stat och att palestinska flyktingar får återvända hem. Idag är det många av dem som lever i länder utan tillgång till mänskliga rättigheter och utan internationellt skydd. Då flyktingkatastrofen 1948 var ett faktum bildades UNCCP, ett FN-organ som hade till uppgift att ge skydd och att arbeta för flyktingarnas rätt att återvända. Detta FN-organ blev handlingsförlamat efter bara ett par års arbete. Andra flyktingar i världen står under UNHCR:s mandat vilket betyder att det sker ett kraftfullt arbete med att dessa flyktingar skall återvända till sitt hemland eller att finna ett säkert tredje land för dem. Det är en fundamental mänsklig rättighet att få lämna sitt hemland, att få återvända dit eller att få ett fullgott skydd i tredje land. Detta har hittills inte gällt för de palestinska flyktingarna. Efter Saddams fall har palestinier i Irak utsatts för förföljelse. Många har tvingats att lämna Irak och flera bor i läger på gränsen mellan Jordanien och Irak. Palestinier har mördats i Irak just för att de är palestinier. Palestinierna på Västbanken och Gaza lever under ockupation där ockupationsmakten vägrar följa internationella konventioner. På Västbanken breder judiska bosättningar ut sig på palestinsk mark och den 8 m höga muren slingrar sig genom palestinska byar och odlingsmark. Palestinska kvinnor föder barn vid vägspärrar. Mer än 300 palestinska barn avtjänar straff i israeliska fängelser för att ha protesterat mot ockupationen. I Libanon lever de palestinska flyktingarna i trånga flyktingläger där olika milisgrupper är beväpnade. Där har palestinierna inte rätt att jobba inom över 70 olika yrkeskategorier. De saknar helt framtidstro.

De statslösa palestinierna måste få rätt att leva i frihet och under värdighet. Sverige som är en demokratisk stat som värnar om mänskliga rättigheter bör ta initiativ till att sätta stopp för den omänskliga behandling som de statslösa palestinierna utsätts för.

Christer Sandberg
ordf. i Palestinagrupppen i Varberg

Publicerat i Christer Sandberg | Lämna en kommentar

Statslösa palestinier behandlas rättsvidrigt i asylprocessen

Publicerat den 28 november 2008 av palestinagrupperna

Jag hoppas att det är med uppkavlade skjortärmar som Mikael Ribbenvik, den nya chefen på Migrationsverkets rättsenhet, startar sitt jobb. Där finns många intressanta och svåra frågeställningar att sätta tänderna i. Det behövs en chef som vågar föra en öppen dialog, vågar möta oliktänkande, vågar fatta vägledande beslut som är rättssäkra, förutsebara och snabba, vågar tänka nytt och stort. Mikael Ribbenvik har fått möjligheten att visa den väg som leder till att alla asylsökande får en ”rättvis rättegång”. Så är det inte idag.

Under min tid på verket kämpade jag i total motvind för en rättssäker prövning vari identitetsfrågor skulle ha en framskjuten plats. Det tycks nu som om var och en gör som den vill. Ju snabbare ett beslut kan fattas desto bättre. Budgeten får inte överskridas. Kvalitén har ingen betydelse för ”den som får ett negativt kan ju alltid överklaga” och ”vi chansar med ett negativt beslut så får vi se vad Migrationsdomstolen säger”. Asylprocessen har i mångt och mycket blivit en lotterimaskin. Den som har tur får sitt ärende handlagt av duktiga handläggare och beslutsfattare. Jag agerar som ombud för en handfull asylsökande som kommer Mellanöstern och jag möter många andra asylsökande. Jag är mer än bekymrad över de rättsvidriga beslut som fattas och hur dålig kunskapen är om särskilt statslösa personers rättsliga ställning i Mellanöstern. Migrationsverket har inte ens viljan att sätta sig in i de statslösas situation trots att Sverige har ratificerat konventionen om statslösa personers rättsliga ställning och konventionen om att reducera antalet statslösa personer. Migrationsverket blundar för Casablancaprotokollet eller kanske inte ens känner till det.

Jag sätter nu ett hopp till att den nya rättschefen är en handlingens man och att han tar itu med de statslösa personernas rättsliga ställning innan alltför många kommer att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling.

Jag hoppas att rättschefen särskilt funderar på följande.

* är det i linje med mänskliga rättigheter att utvisa statslösa personer till Gaza som styrs av en terroristorganisation? Behöver statslösa personer inte ens grundläggande mänskliga rättigheter i landet/området dit de skall verkställas till?

* varför beviljar vissa asylenheter ett års anstånd eller kortare tid med verkställigheten till Gaza och andra enheter beviljar inte anstånd

* varför sätter verket mer eller mindre krav på Saudiarabien att ta emot statslösa personer vars arbetsstillstånd gått ut. Är det i linje med mänskliga rättigheter att kräva av en statslös flykting eller en statslös person att söka ett jobb i ett land där de inte ens beviljas grundläggande mänskliga rättigheter?

* varför likställer verket en statslös person eller en statslös flyktings rättsliga ställning med en medborgare i det land dit verkställighet skall ske

* om det inte är nödvändigt att verket anordnar ett seminarium om ”Statslösa personers rättsliga ställning”

* om det inte är nödvändigt med en utbildning om ”barnets bästa”

* är det i linje med mänskliga rättigheter att utvisa statslösa barnfamiljer till Bagdad, Libyen, Libanon och ett ensamkommande statslöst barn till ett visst område i Bagdad vars mor och syskon är registrerade flyktingar på gränsen mellan Irak och Syrien

Birgitta Elfström
PG Varberg

Publicerat i Birgitta Elfström | Lämna en kommentar