Palestinagrupperna i Sverige

Foto Arne Malmgren

Varje dag har vi spejat efter något positivt att blogga om. Först idag hittade vi detta. Det var i den lilla palestinska byn Nahalin, som ligger några kilometer från Betlehem. På en av Nahalins kullar bor Muhammed Ahmed, 110 år gammal.  Han visade oss sitt palestinska identitetskort att han var född 1897. Han är frisk som en nötkärna, pigg glad och humoristisk. Han röker inte, dricker inte sprit och kaffe. Detta är förklaringen till hans höga ålder, säger han själv. Varje dag går han ut till sina olivtrad i dalen nedanför sitt hus. Allt är dock inte positivt för Muhammed Ahmed. Då vi sitter på hans altan och tittar ut över dalen ser vi en stor israelisk bosättning som breder ut sig på den palestinska kullen på andra sidan dalen.

Bosättningen byggs ut mer och mer och närmar sig Muhammed Ahmeds hem. Över hundra av hans olivträd mejades ner för att ge plats åt bosättningen. Muren kommer att byggas strax nedanför hans hus och skilja honom från hans kvarvarande älskade olivträd som hans far planterade för över hundra år sedan. Han känner stor sorgsenhet över detta och lägger skulden på Storbritannien som lade grunden till att palestinsk mark nu konfiskeras mer och mer. Han ber till Gud varje dag att ockupationen, bosättningarna och muren skall bort.  Han och andra palestinier måste få leva på sin mark som de gjort i årtusenden. 

Välkomna att skörda oliver i Nahalin i oktober-november 2007.

Birgitta Elfström och Arne Malmgren

2007-apr-05 @ 13:25

Hamza och två av hans vänner vid muren
Foto: Arne Malmgren

I det palestinska flyktinglägret Aida berättar Hamza Zereina om sina erfarenheter från det israeliska militära rättssystemet. Han var 15 år gammal då han i februari 2004 första gången greps av den israeliska militären. Hamza Zereina blev väckt av att hela hans rum var fullt med israeliska soldater i krigsmundering som riktade sina M16 gevär mot honom. Han trodde att det var en mardröm, men han insåg snart att det var verklighet. Han forsågs med ögonbindel och handfängsel och fördes till en jeep.

Han kastades på jeepens golv tillsammans med fem andra ynglingar som gripits i grannhusen. Soldaterna satte sig ner och började trampa på dem. ”Det kändes som om de dansade dabke (folkdans) på mig”. En stor hund slapptes in i jeepen. Han blev rädd när hunden började slicka honom i ansiktet och han tyckte att det var fruktansvärt äckligt. I förhörscentret fick han ta av sig alla kläder utom kalsongerna.

Förhörsledaren sa att det var bäst att han erkände, för det fanns två vittnen till att han kastat molotowcoctails. Om han inte erkände, skulle han köras till ett annat ställe och där skulle han utsättas för fysisk misshandel. De ville att han skulle skriva under ett erkännande som var skrivet på hebreiska. ”Jag var bara femton är och jag förstod ingenting, men jag hade hört av andra att aldrig skriva under någon handling”. Han slussades mellan olika förhörscenter och efter sex månader blev han ställd inför militärdomstolen. Åklagaren krävde 33 månaders fängelse, men han dömdes dock ”endast” till 13 månaders fängelse. Efter fängelsevistelsen förlorade han totalt sin självkänsla. Han stannade i sitt hem under fyra månader och ville inte ha kontakt med någon.

En natt därefter blev han återigen arresterad. Han satt fängslad i 30 dagar och utsattes for tortyr, en metod som kallas for SHABE. Han sattes på en låg stol och hans händer och fötter bands vid stolen. Där fick han sitta en dag från kl. 11.00 – 04.00. När han blev frisläppt beordrades han att anmäla sig vid den israeliska militarförläggningen varje måndag. Hamza svarade ”om ni vill arrestera mig så finns jag i hemmet”. 

Han är fortfarande på fri fot, men hur länge?

Birgitta Elfström och Arne Malmgren

2007-apr-05 @ 11:25

Muren slingrar sig runt knutarna på Betlehem och bosättningarna breder ut sig på de palestinska kullarna runt stan. För att komma in till staden måste vi gå igenom den israeliska militärkontrollen invid muren. På andra sidan muren står palestinska taxibilar och väntar på de få taxikunder som kommer. Många turister anländer till Betlehem, men numera bara for en kort stund. De kommer i israeliska turistbussar och bussas snabbt tillbaka till Israel. 

En socialarbetare i en av de palestinska barnrättsorganisationerna berättade för oss att den israeliska militären sköt sönder ett helt hem för en palestinsk storfamilj för två dagar sedan i Betlehem. De sökte mannen i familjen som inte var hemma. Frun öppnade entrédörren och bad dem komma in. ”Vi går in vart vi vill”, sa en av soldaterna. De gick in i huset och började genast att skjuta med skarpa vapen på garderobsdörrar, kylskåpsdörrar och på tvättmaskinen. Hela hemmet förstördes.

En av soldaterna bussade en hund på frun i huset som fick svara skador på båda armarna. En soldat tog tag i armen på den sexåriga dottern i familjen och började förhöra henne om var hennes far fanns. Familjen har många barn. Alla blev vettskrämda. Nu bor de hos bekanta. De är rädda for att den israeliska militären skall komma tillbaka till dem. Socialarbetaren vädjar till omvärlden att hjälpa de många traumatiserade palestinska barn som nu finns i Palestina.

Birgitta Elfström och Arne Malmgren

2007-apr-05 @ 11:12

Universitetet ligger i Abu Dis i Östra Jerusalem. Dit kommer palestinska studenter från både Västbanken och Gaza. I dag är 10.000 studenter inskrivna, varav drygt 50% kvinnor. På universitetet pågår en utställning som i huvudsak är anordnad av studenter tillhörande PFLP. Utställningen visar hantverk från palestinska fångar. Vi lyssnar när guiden berättar om fången Anjed Abu Reis som 17 är gammal och avtjänar två år i israeliskt fängelse för att han är medlem i en politisk organisation.

Guiden visar foto på en annan ung palestinier som avtjänar fyra års fängelse i Israel for att han inom universitetets lokaler var ledare for en politisk organisation. Ett annat foto visar Raaed Mosa Nassad som fängslades första gången då han var tretton år. När han var femton år dömdes han till fem års fängelse och den 26 april 2002 sköts han ihjäl av israelisk militär. Vi tittar också på karikatyrteckningar av palestiniern Nadji Alaa Ali som sköts till döds i London 1985.

Han vägrade att vara tyst om de kränkningar som palestinier utsatts för, vilket han berattade om genom sina karikatyrteckningar. Många känner till figuren Hanthala som forekommer pa manga av hans teckningar. Det är han själv som ar Hanthala som symboliserar att han inte vill bli vuxen förran han fått rätten att återvända till Palestina.

Guiden berättar att ockupationsmakten Israel kräver att universitetet byter namn och logotype for att examensbevisen skall ge palestinierna möjlighet till arbete i Israel.

Vilken framtid går dessa 10.000 studenter till mötes?

Palestiniern Ahmad Abu Eid, 24 år från Hebron började studera juridik vid Bagdads universitet i Irak år 2001. Då USA och dess allierade ockuperade Irak arresterades han av USA:s militär och sattes i fängelset Kamboka. Han anklagades inte för något brott. Enda orsaken till att han fängslades var att han är palestinier. Efter två år och fyra månader blev han frisläppt tack vare hjälp från Röda Korset som också hjälpte honom att återvända till sin hemstad Hebron i Palestina. Fängelsevistelsen var fruktansvärd.

Fångvakterna slog honom sa gott som dagligen och fyra medfångar slogs ihjäl. Även i övrigt var det mycket dåliga förhållanden vad gällde mat och vatten. Han är glad över att ha överlevt fängelsetiden och att vara åter i sitt hemland Palestina. Om två år han klar med sina juridikstudier vid Al Aqsa universitet i Abu Dis i Östra Jerusalem. Han tror att hans erfarenheter från fängelsetiden kommer till nytta i hans framtida arbete som advokat. 

När skall kränkningar av palestinska mänskliga rättigheter upphöra?

2007-apr-02 @ 15:56