Palestinagrupperna i Sverige

Om vi hade tillåtits att besöka pojkskolan i Abu Dis hade vi med egna ögon sett att flera skolsalar saknar många elever. För ett par dagar sedan bestämde det palestinska utbildningsministeriet att ingen utan särskilt tillstånd får besöka skolan för att inte störa de förhandlingar som pågar på hög politisk nivå. 

Det var den 14 februari 2007 som israeliska soldater i full stridsmundering stormade pojkskolan i Abu Dis. Soldaterna beskyllde elever för att ha kastat sten mot militärjeepar som patrullerade på gatan utanför skolan. Flera elever försökte att gömma sig under skolbänkarna. Tre soldater stormade in i ett av klassrummen och började slå elever och även lärare som försökte skydda sina elever. Sex ungdomar misshandlades så allvarligt att de fick uppsöka hälsokliniken i Abu Dis. Föräldrar kom springande till skolan där det rådde mer eller mindre panik. Israeliska militären grep 30 elever mellan 15-17 ar gamla. Flera av dem sitter i s.k. administrativt förvar utan rättegång. Flera av de gripna skulle inom kort ha avslutat sina studier. För en vecka sedan greps 23 ungdomar mellan 15-17 år gamla i Abu Dis.

Varför händer detta i Abu Dis?  En orsak är att ockupationen tar ifrån dem deras mänskliga rättigheter. Den israeliska militären har stark kontroll i området. Muren slingrar sig runt Abu Dis och gör att palestinier inte har någon rörelsefrihet. De bor som i ett fangelse-ghetto-bantustan. Bosättningar breder ut sig på kullarna omkring Abu Dis. 

Läs mer om politiska fångar på
www.addameer.orgwww.mandela-palestine.orgwww.dci-pal.org 

2007-apr-02 @ 13:50

 Birgitta Elfström vid Muren i Abu Diis Foto: Arne Malmgren

ICJ- The International Court of Justice har bland annat uttalat att muren är olaglig och måste bort. Det är över fem år sedan Israel började bygga den åtta meter höga muren som snart snirklar sig runt hela Västbanken.

Palestinska barn berättar för oss hur MUREN hindrar dem att komma till skolan, att besöka släktingar, att få tillgång till hälsovård och att föräldrar inte får bruka sin jordbruksmark. Det ar beklämmande, rent fruktansvärt och frustrerande att se hur MUREN skiljer palestinska familjer åt så som är fallet i Östra Jerusalem. Det som tidigare var en sjudande mötes- och handelsplats är nu tomma och igenstängda lokaler. I Abu Dis i Östra Jerusalem finns ingen palestinsk myndighet och inga palestinska poliser. Där finns ockupationsmaktens militär som ofta gör raider in i området och griper så väl vuxna som barn mitt i natten. 

Sammanhållningen bland palestinierna i detta område är mycket stor. De arbetar tillsammans över de politiska gränserna, sätter upp lokala kommittéer for att lösa de många problem som ockupationen för med sig. Över 65 % är arbetslösa. Tidigare fick de tillåtelse att arbeta i Östra Jerusalem och i Israel.  

Varför kräver inte Sveriges regering att Israel skall upphöra med ockupationen, de illegala bosättningarna och MUREN – och att Israel tills detta sker, måste följa internationella lagar.  

Läs mer om förhållandena i Abu Dis på www.camdenabudis.org.

Birgitta Elfström och Arne Malmgren

2007-mar-31 @ 21:40

Foto: Arne Malmgren

Loay Noafli är idag 19 år och bor i Abu Dis i Östra Jerusalem. När han var 17 år gammal kom israeliska soldater till familjens hus och grep honom mitt i natten. Soldaterna sa att de ville prata med honom utanför huset under fem minuter, men minuterna blev till ett år. Han fördes först till en israelisk polisstation i bosättningen Male Adummim, där de satte en huva över huvudet på honom och försedde honom med handfängsel.  De började slå och sparka honom under tre timmar och de ville att han skulle erkänna att han kastat Molotowcoctails på den israeliska militären och att han tillhörde en illegal organisation. Han erkände inget. De tog honom till ett annat rum där de tvingade honom att skriva under ett papper på hebreiska.

Loay förstod inte vad som stod skrivet och ingen förklarade det för honom. För att undgå ytterligare slag och sparkar signerade han pappret. Loay vet än idag inte vad han skrev under. De fortsatte att slå honom och hotade med att gripa hans far och döda denne om han inte avslöjade kamrater som kastat sten.  Loay tillfrågades om han ville bli spion åt israeliska militären. De lockade med att han då skulle han få mojlighet att studera på universitet och även få pengar. Loay vägrade trots att han utsattes för ihärdiga påtryckningar. Först efter två månader fick han träffa en advokat och det var i samband med en domstolsförhandling om förlängning av anhållandet. Åklagaren krävde från början fyra års fängelse. Loay placerades senare i Ofer militärfängelse. Där satt han tills domen avkunnades. Han dömdes till ett års fängelse och då hade han bara åtta dagar kvar av fängelsetiden.  

Loay dömdes för att tillhöra en illegal organisation och för att ha kastat Molotowcoctails. Sanningen är att han endast har kastat sten och att han tillhor DFLP som inte är illegal. Inte vid något tillfälle fick han sitta och prata med sin advokat. Det var bara när det var domstolsförhandling som han fick tillfälle att träffa advokaten. Förhandlingarna hölls på hebreiska och tolken talade mycket bristfallig arabiska. Än idag förstår Loay inte mycket av den process han gått igenom.
Birgitta Elfström och Arne Malmgren

2007-mar-31 @ 21:23

Abdel Aziz El Dik, 17 år, från Abu Dis i östra Jerusalem, greps den 18 januari 2007, misstänkt för att ha kastat sten och molotowcoctails mot israelisk militärjeep och for att tillhora Al Fatah. Han fördes in i rättegångssalen iklädd bruna fångkläder och med fotfängsel. Åklagaren yrkade på 18 månaders fängelse och 2500 shekel i böter. 

Domaren frågade Abdel om han förstått att åklagaren och advokaten genom s.k. plea bargain kommit överens om att godta detta straff. Domaren sa ”jag kan döma till lindrigare men jag kan också döma till hårdare straff”. Abdels far som satt i rättegångssalen sa till sin son ”lyssna till din advokat”.

Domaren dömde Abdel for att vara medlem i Fatah och för att ha kastat en molotowcoctail till 18 månaders fängelse och 2500 shekel i böter. Advokaten sa till oss efter domen att det var ett lindrigt straff som Abdel fått eftersom ingen hade kommit till skada. Det skulle kunna ha blivit 5 års fängelse om skada uppkommit. Abdels far och mor grät då domen avkunnades. Han sa till oss att det är konstigt att man kan dömas for att tillhöra Fatah som sitter i den palestinska regeringen. Vi kan inte finna att den israeliska militärdomstolen tar hänsyn till Barnkonventionen och inte heller till andra internationella konventioner. Birgitta Elfström och Arne Malmgren

Den palestinska flickan Ayat 16 år från Nuba nära Hebron greps den 21 januari 2007 av israelisk militär vid säkerhetskontrollen på väg in till Abraham-moskén i Hebron. Det visade sig att hon hade en kniv i sin skolväska. Under förhör har hon berättat att hon planerade att döda en israelisk soldat vid moskén. Hon fördes in i rättegångssalen med fotfängsel och handbojor. Hon är en tunn liten flicka. Hon var iklädd jeans och brun fångjacka med schal som täckte håret. Hon såg mörk och bestämd ut i ansiktet men när hon såg sin mor och far i rättegångssalen sken hon upp.

Hon har tidigare för DCI:s advokat berättat att hon tog en kniv från hemmet och planerade att döda en soldat pga. att hennes farbror tidigare dödats av israelisk militär. Om hon förstått att säkerhetskontrollen skulle avslöja henne med kniv hade hon gått till angrepp mot en soldat innan kontrollen.  Åklagaren krävde 38 månaders fängelse. Advokaten krävde att flickan skall genomgå läkarundersökning. Domaren gick med på advokatens begäran och rättegången sköts därför upp. Delar av rättegången filmades av ett engelskt TV-team. Vi talade med föräldrarna som berättade att dottern har varit mycket duktig i skolan och har alltid varit hemma tillsammans med familjen.  

Hon har vad föräldrarna vet aldrig utsatts for trakasserier från israeliska soldater. Ingen av hennes åtta syskon har varit föremål for ingripanden från ockupationsmakten. Vi kommer att följa upp fallet. Vi talade med en israelisk judisk advokat som uttryckte stor skamsenhet over hur den juridiska processen ar i israeliska militärdomstolar. Han sa ?Det vore bättre att ta en bomb från Iran och detonera den i dessa militärdomstolar. Det ar en skamlig process som pågar och ingen förbättring sker”. 

Birgitta Elfström och Arne Malmgren

2007-mar-30 @ 15:31