Palestinagrupperna i Sverige

”Vi bor i Azarieh som ligger i Abu Dis i Jerusalem och inte långt ifrån bosättningen Male Adumim. Vårt hem ligger bara 300 meter från muren. Mitt i natten, då hela familjen sov, kom 12 israeliska militärer i fyra jeepar och en stridsvagn till vart hus. Alla var iklädda full stridsmundering. De forcerade ytterdörren med stridsvagnen.

Soldaterna drog upp vår äldste son Abdullah, 16 år ur sängen och satte handbojor på honom. Insvept i en filt drog de honom med sig till en av jeeparna. Våra tre yngre barn blev uppskrämda och började gråta. Soldaterna skrek åt barnen ”shut up”. Ingen av soldaterna informerade mig eller min man om varför de grep honom.  Vår son är anklagad för att ha kastat sten och en flaska med målarfärg på en israelisk militärjeep. Han arresterades for åtta dagar sedan.

Varken jag eller min man tror att han har kastat sten och färg eftersom han går i skolan på dagarna, jobbar lite extra på eftermiddagarna och är hemma på kvällarna. Det kan vara någon som under förhör uppgivit vår sons namn for att på så sätt slippa ytterligare förhör. Den 6 maj skall det bli rättegång i Ofer militärdomstol.”

Berättat för Birgitta Elfström och Arne Malmgren

Det enda tillfället att närmare observera hur det juridiska systemet fungerar i israeliska militärdomstolar är att försöka närvara då en misstänkt ställs inför militärdomaren. Vad som sker under förhör och under ”plea bargain” är omöjligt att få närmare inblick i. Enligt statistik från den israeliska människorättsorganisationen B?Tselem var 9075 palestinier fängslade i Israel som ”security prisoners” i november 2006. Av dessa var 350 barn. Läs mera på www.btselem.org. 

Vi har följt rättegångar vid den israeliska militärdomstolen i Salem.15 unga palestinska män, stod anklagade för bl.a. samröre med Islamic Jihad, stenkastning och for att ha startat ett uppror. Samtliga hade gripits vid den israeliska militärens senaste raid i Nablus. De fördes in i rättegångssalen, baracken iförda fot- och handfängsel. Några var iklädda bruna fängelsekläder, andra civila kläder. Militärdomaren ropade upp deras namn och kort därefter beslutade domaren på åklagarens begäran att uppskjuta förhandlingen då ytterligare tid krävdes for utredning. Under förhandlingen sprang beväpnade soldater ut och in i rättssalen vilket var mycket störande. Vår tolk som viskade till oss blev tillsagd att vara tyst.

Rättegången fördes på hebreiska och översattes ytterst sporadiskt till arabiska. Hela rättegångsproceduren kan liknas vid en dalig komedi eller en fars. ”It  is a game or a souk, they are playing with the Palestinians” sade en israelisk observatör från organisationen Machsom Watch. Läs deras rapporter på www.machsomwatch.org och våra tidigare rättegångsrapporter på www.icj-sweden.org 

Birgitta Elfström och Arne Malmgren

2007-mar-28 @ 19:34

Foto: Arne Malmgren

En dag besökte vi Yasser Arafats grav vid den palestinska administrationens högkvarter i Ramallah. Dar träffade vi palestiniern Mohammed Batrowi som bjöd in oss på kaffe i sitt hus som ligger granne med högkvarteret. Han berättade att han var 19 år gammal då han 1948 deporterades från sin hemby Ashdod. Han minns det som om det vore igår.  

Han bodde fridfullt med sin mor, far och syskon i familjens hus med trädgard och studerade ekonomi i Gaza. Israelisk militär grep och fängslade honom tillsammans med andra unga palestinier. Hans familj och övriga invånare i Ashdod deporterades i bussar till Gaza där de fick bo i tältläger. Mohammed Batrowi kördes senare försedd med handfängsel i buss till Jerusalem som då tillhörde Transjordanien. Han fråntogs allt utom de kläder han hade på sig. Han hade således ingen identitetshandling som visade vem han var eller varifrån han kom. Av jordanska myndigheter fick han 20 piaster som räckte till en dags mat. Efter deportationen hade han ett mycket svårt liv med stor saknad av föräldrar, syskon och grannar. Han återsåg aldrig sin far som dog 1956. Tack vare sin ekonomiutbildning fick han jobb på en tidningsredaktion och därefter kämpade han hårt med både studier och olika jobb för att förbättra sin framtid.  

Tidigt började han med politiska aktiviteter på vänsterflygeln och var mycket engagerad i kulturella aktiviteter. Pa grund av detta fängslades han flera gånger. Genom att ordna falska identitetshandlingar lyckades han ta sig till Gulfstaterna for att skaffa bättre jobb. Tillbaka i Jerusalem upptäcktes de falska handlingarna och han fängslades på nytt en kortare period. Några år därefter träffade han av en händelse en gammal lärare från Ashdod-tiden som inför de jordanska myndigheterna kunde intyga vem han var och varifrån han kom.

På så sätt fick han identitetshandlingar i sitt ratta namn. Senare gifte han sig och fick fyra barn som idag alla är välutbildade.  Själv slutade han sitt aktiva arbetsliv som rådgivare till kulturministern i den palestinska administrationen. Fortfarande är Mohammed Batrowi flykting och har ännu inte fått återvända till sin hemby. Han vet dock att husgrunden står kvar. Mohammed Batrowi ar bara ETT fall av flera miljoner statslösa palestinska flyktingar som väntar på att få återvända. 

Birgitta Elfström och Arne Malmgren

2007-mar-27 @ 22:43

Vägen från Jerusalem till Ramallah kantas av den 8 meter höga muren som snart omger hela Västbanken. Vid Kalandia checkpoint kontrolleras vi inte på vägen in till Ramallah, men på återvägen till Jerusalem kontrolleras vi mycket noga. Då får vi stå i kö for att passera säkerhetskontrollen som är som en stor och lång boskapsfålla med stora gallergrindar. Väskor och allt annat måste läggas på bandet till en röntgenapparat. Alla måste därefter passera igenom en säkerhetsbåge som ger utslag om man har något metallföremål på sig. Två palestinska kvinnor före oss i kön får backa två gånger genom sakerhetsbågen med händerna uppsträckta over huvudet innan de får passera. Vi går igenom utan problem. Därefter måste vi visa våra pass for den israeliska militären som sitter i en bur av betong och pansarglas. De talar till oss genom högtalare och ber oss lämna våra pass genom en smal springa som knappt är sa stor att passen går igenom. Passen synas noga och därefter får vi passera.

Kalandia checkpoint ar en av de drygt 500 vägspärrar som finns på Västbanken. Förra veckan öppnade informationsminister Mustafa Barghouti en fotoutställning som hängdes upp på säkerhetsstängslet vid Kalandia checkpoint. Efter några timmar beordrade israeliska militären att utställningen skulle tas bort.

Samma vecka anordnade YMCA en cykeldemonstration som var tänkt att gå från Ramallah till Jeriko. Det var 400 israeler, palestinier och andra internationella deltagare. Demonstrationen var menad som en fredlig demonstration mot ockupationen och särskilt mot den israeliska arméns alla checkpoints. Demonstrationen stoppades av den israeliska armén vid Kalandia checkpoint.

Mellan september 2000-2005 har 129 patienter dött som en följd av att de stoppats vid en checkpoint på vag till sjukhus. 67 kvinnor har fött barn vid någon checkpoint eller vid annan vägspärr, 5 kvinnor har då dött, 29 nyfödda barn har dött vid checkpoints.(las DCI:s rapport ?Sustained Occupation, Suspended Dreams, www.dci-pal.org)

Birgitta Elfström och Arne Malmgren 2007-mar-26 @ 20:18

Birgitta Elfström och Arne Malmgren är båda jurister och har vid flera tillfällen varit observatörer vid israeliska militärdomstolar på Västbanken. De är också aktiva i Palestinagruppen i Varberg.

Nu är de på Västbanken igen och kommer att berätta om sina upplevelser här på PGS blogg. Här är deras första brev:

Vi är åter på Västbanken som rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar. Denna gång är vi delvis sponsrade av Palestinagrupperna i Sverige och delvis av Defence for Children International – Palestine i Ramallah. Lördagen den 25 mars var vi i Ofar militärdomstol och följde bland annat rättegången mot palestiniern Ghassan, 17 år från Abu Dis i Östra Jerusalem. Han var anklagad for att ha kastat sten mot en israelisk militärjeep.

Ghassan greps den 16 januari 2007 och har sedan dess varit fängslad. Ghassan fördes in i rättegångssalen som är en stor plåtbarack. Han var iklädd mörkbrun overall (typ Guantanamooverall) och var försedd med fot-och handfängsel. Handfängslet togs av när han satte sig ner på de anklagades bänk. Ghassan log mot sin far och nickade mot oss. Rätten bestod av domare, åklagare, sekreterare och tolk. Alla var iklädda israeliska militäruniformer. Tre uniformerade vakter var också närvarande. Vi konstaterade att det inte skett någon större förändring av rättegångsproceduren sedan förra gången vi var dar. Soldater gick ut och in. Alla pratade i munnen på varandra.  

Militäråklagaren och Ghassans advokat Ayad hade innan rättegången kommit överens om att föreslå for domaren fyra månaders fängelse. Advokaten pläderade att det bästa for Ghassan var att snabbt kunna återvända till skolan och till ett normalt liv. Domaren yttrade att det var ett allvarligt brott att kasta sten, eftersom det kunde skada eller döda någon. Ghassan dömdes till fyra månaders fängelse och 1000 shekel i böter samt två års villkorlig dom. Straffet blev inte högre eftersom domaren tog hänsyn till att Ghassan inte tidigare var straffad. 

Ghassans far Talal berättade att sonen greps klockan ett på natten i bostaden av israelisk militär och fördes till ett förhörscenter. Han har kunnat besöka sin son en gång i månaden och då pratat med sonen genom två stängsel med 20 cm mellanrum. Ghassan berättade att han blivit bunden vid en påle under åtta timmar och förbjöds sedan att sova. For att slippa mer tortyr medgav Ghassan för förhörsledaren att han kastat sten, trots att han var oskyldig.

2007-mar-25 @ 18:34