Palestinagrupperna i Sverige

PGS gratulerar det palestinska folket till det administrativt och kampanjmässigt mest demokratiska val som genomförts i något arabiskt land. För såväl palestiniernas som för den framtida palestinska och arabiska demokratins skull är det viktigt att omvärlden nu respekterar valresultatet och dömer den kommande palestinska regeringen efter dess handlingar och konkreta politik.
PGS har givetvis på åtskilliga punkter en helt annan uppfattning än Hamas , t ex när det gäller sharia-lagstiftning, kvinnors ställning i samhället och minoriteters rättigheter, liksom när det gäller våldsanvändning och långsiktig lösning av Palestinakonflikten.Men effekterna av Hamas valseger är ännu ovissa. Att nu börja hota med repressalier mot den Palestinska Myndigheten genom indraget bistånd vore kontraproduktivt och den värsta björntjänst man kan göra de framstegsvänligha krafterna i det palestinska samhället.

Att de flesta bedömare anser att Hamassegern var ett resultat av en proteströstning och inte av sympati för Hamas islamistiska program, 

Att Hamas tonat ner sina fundamentalistiska ståndpunkter under valkampanjen, 

Att Hamas när det gäller väpnad kamp och Israels existens befinner sig pa ungefär samma punkt som PLO för tjugo år sedan, vilket inte hindrade Sverige från nära samarbete med PLO redan då, 

Att Hamas sedan en tid måledmedvetet visat tecken till att vilja förvandlas från kamporganisation till politiskt parti.
 

Mot denna bakgrund måste demokratier som Sverige i första hand fortsätta stödja det palestinska folket och understödja dessa utveckling i riktning mot demokrati och avstå från hot och maktspråk, särskilt i ett läge de Israels tillåts bryta mot folkrätten utan minsta varning om sanktioner från den demokratiska världen.

I morgon är den stora dagen. Det har laddats maximalt för valet här i Palestina och många är övertygade om att på torsdag är situationen, hur valresultatet än blir, bättre än i dag. Andra tror in i det sista att valet skall ställas in ochsomliga menar att det är vansinnigt att hålla val under ockupation. ”Election under bullets”, som vår chaufför och vän Taha uttryckte det. Jag är chockad över hur snabbt israelerna bygger. Jag var här i april och passerade då Qalandia checkpoint många gånger. Nu kände jag knappt igen mig när jag kom dit. Muren har byggts i en rasande takt och vägspärren liknar en gigantisk gränsövergång, inte riktigt i klass med den till Gaza, men nästan. Fållor, grindar, högtalare med order på hebreiska, röntgenmaskiner, snurror och en stor terminal för gods. De unga soldaterna med sina stora automatvapen var sig lika, men numer sitter de bakom glasrutor. I dag hade vi en lång och intensiv dag i Ramallah. Det är inte tillåtet att driva kampanj de sista 48 timmarna innan valet, så de slutkörda valarbetarna och kandidaterna hade tid att träffa internationell press i dag. Vi hade passat på att boka in möten med några av partierna.

Anna Wester

Ingen som har följt med i utvecklingen i Mellanöstern har kunnat undvika att läsa om den enorma mur, som Israel bygger genom det palestinska samhället på Västbanken. Murbygget gör det svårare för palestinierna att resa ens kortare sträckor, men på sina håll finns det möjlighet att passera genom. Ett sådant ställe är Qalandia mellan Jerusalem och Ramallah, som jag har skrivit om i en tidigare blogg. Checkpointen där liknar en labyrint bestående av spärrar, fållor och grindar – lite som en färjeterminal. Genom röda och gröna lampor instrueras man att stanna respektive att gå och genom ett högtalarsystem finns det möjlighet för de israeliska soldaterna att irriterat tillrättavisa den som trots allt går fel.

Henrik Carlborg

Under en livlig och öppenhjärtlig diskussion på svenska konsulatet var det bara på en punkt PGS-arna hade anledning att lyfta på ögonbrynen. Det var när en av konsulatets representanter jämförde de israeliska vägspärrarna och checkpointerna med gränskontrollen mellan Festung Europa och länder utanför. EU:s yttergräns kan man förvisso kritisera, men den går trots allt mellan suveräna stater. Israels checkpointer sker inte ens enbart mellan ett ockupationsland och det ockuperade området (typ Eretz vid Ghaza, där det handlar om 67 års gräns och möjligen Qalandia vid Ramallah, där det handlar om Isräls ensidigt etablerade gräns) utan det handlar i de flesta fall om checkpointer inne i det ockuperade området. Det fick vi påminnelse om när vi skulle besöka Nablus idag, normalt max en timmes resa från Jerusalem. Vi startade klockan 11 och kom fram 1430, därav 2,5 timmar i väntan vid checkpointen Hawara utanför Nablus. Där är det svårt att tänka sig en framtida gräns. Där handlar det bara om att trakassera palestinier som vill förflytta sig inom Västbanken. Eller möjligen om att demonstrera tuffhet inför en judisk bosättning på berget strax intill. Det var i varje fall den teori som framfördes av en företrädare för kvinnoorganisationen machsomwatch som står på vakt vid checkpointer för att raportera övergrepp och inhumama handlingar. Dessa fantasiska kvinnor påminner om att det också finns isräler med normal medmänsklighet. Medan vi pratade avbröt de sig ideligen för att argumentera med soldaterna. Plötsligt började en av dem gråta. Efter en stund grät halva PGS.gruppen också. Ett nyfött barn som inte ens fyllt en dag och var svårt sjuk vägrades genomresa till sjukhus. Machsomkvinnorna rev upp himmel och jord och till slut fick familjen passera. Vi kom också igenom till slut, efter mängder av telefonsamtal. Varför smiter svenska ministrar igenom utom synhåll för checkpointerna När vi kom loss insåg vi att väntetiden för oss var väl använd. Men för palestinierna som måste köa i timtal varje dag på väg till studier eller arbete eller släktingar, kanske bara några kilometer bort, handlar det om bortslösade timmar, bortslösade liv. Men av detta fick Laila Freivalds och Göran Persson inget se när de i fjol besökte Palestina. Då snabbförflyttades de genom särskilt öppnade genomfarter utom synhåll från checkpointerna under s k beskydd av israeliska säkerhetsvakter. Som skydd mot vad, mot vem? Naturligtvis inte mot palestinierna som inget hellre vill än att utlänningar skall se och ta del av deras verklighet för att förstå vad konflikten handlar om. Vi frågade på konsulatet varför höjdarna inte får se checkpointsverkligheten. Svaret blev förstås att de inte har tid. Resultatet blir att de inte förstår. Och inte kan föra en sakligt grundad politik. Svensk Palestinapolitik har hamnat i händerna på folk som är mer rädda om sin egen arbetstid än om palestiniernas livstid. Det kan bli ett chockartat uppvaknande på torsdag. Ska Sverige fortsätta att slaviskt följa absurda EU-beslut som de flesta andra EU-länder redan struntar i? Eller ska Sverige våga stå upp för grundläggande humanitära principer? Per Gahrton